Riskbruk och beroende av alkohol, narkotika och tobak hos personer med svår psykisk sjukdom. Förekomst och återhämtning.

Denna avhandlings syfte är att öka kunskapen om riskbruk och ett möjligt skadligt bruk eller beroende av alkohol, narkotika och tobak bland personer med psykossjukdom. Syftet är vidare att fördjupa förståelsen av deras erfarenheter av alkoholens och narkotikans roll i sitt liv samt återhämtningsfrämjande mål för rehabilitering och självhjälp. Avhandlingen baseras på data insamlade med hjälp av strukturerade screening-instrument vid en basmätning med 241 av 374 deltagare (svarsfrekvens 64 procent) och en uppföljning av dessa (78 procent) och på data från sexton intervjuer med åtta deltagare som genomförts med stöd av en intervjuguide.

Var fjärde deltagare rapporterade ett ”riskbruk eller skadligt bruk” av alkohol eller narkotika, eller bådadera. Arton procent hade ett ”riskbruk eller skadligt bruk” av alkohol, varav fyrtio procent hade vanor som indikerade ett mer problematiskt bruk. ”Riskbruk eller skadligt bruk” av alkohol var vanligast bland yngre män. Nio procent rapporterade ett ”riskbruk eller skadligt bruk” av narkotika, kvinnor oftare än män. Fyrtionio procent var rökare. Vid uppföljningen 1½ år senare hade andelen personer med ”riskbruk eller skadligt bruk” av alkohol och indikationer på tobaksberoende inte förändrats, främst på grund av stabila vanor, men även till följd av såväl positiva som negativa förändringar. I gruppen med ett ”riskbruk eller skadligt bruk” av alkohol vid basmätningen hade 1/3 inte längre något ”riskbruk eller skadligt bruk” vid uppföljningen. Gruppen med ”riskbruk eller skadligt bruk” av narkotika hade halverats, främst bland äldre kvinnor.

Deltagarna i intervjustudien upplevde att alkohol och narkotika hade en starkt positiv betydelse för deras självupplevelse och stärkte deras upplevelse av grupptillhörighet, medan endast en deltagare upplevde att alkoholen minskade de psykotiska symtomen. Å andra sidan gav missbruket ofta upplevelser av obehag, bristande energi, personlighetsförändring och en vilsenhet i tillvaron, liksom försämrade relationer och ett utanförskap i samhället samt ökade psykossymtom. Viktiga mål för rehabilitering och självhjälp var sådant som bidrog till upplevelsen av mening och empowerment. Delaktighet i sociala aktiviteter, en öppen och accepterande hållning till livet, att bli respektfullt bemött med hänsyn tagen till sina specifika behov, stabilitet i tillvaron, symtomkontroll och autonomi gav deltagarna motivation och förmåga att ta aktiv del i sin återhämtningsprocess.