Slagen dam och tystnaden

I samband med att Kvinnofridsreformen i Sverige 1998 uppdrog regeringen åt brottsoffermyndigheten att undersöka mörkertalet i fråga om mäns våld mot kvinnor som ett komplement till den officiella statistik som brottsförebyggande rådet normalt svarade för. Ansvaret för studien tilldelades Eva Lundgren, professor i sociologi och Gun Heimer, överläkare och chef för RiksKvinnoCentrum. Tillsammans med juristen Jenny Westerstrand och sociologen Anne-Marie Kalliokoski genomförde de den omfångsundersökning som skulle resultera i rapporten Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige (Lundgren mfl 2001). En enkät skickades ut till tiotusen svenska kvinnor mellan femton och sextiofem år. Sjutusen av dem svarade och resultatet var entydigt: 46 procent av alla kvinnor hade erfarenheter av våld från en man, 12 procent från det senaste året. Den 14 maj 2001 presenterades undersökningen på Rosenbad. Forskarna förväntade att de höga siffrorna skulle väcka kalabalik men istället upplevde de att rapporten möttes av tystnad. De tolkade detta som att siffrorna var för hotfulla att ta till sig då de berörde i stort sett hela befolkningen samtidigt som de utmanade bilden av Sverige som världens mest jämställda land (Lundgren och Westerstrand 2001). I den här artikeln undersöker jag vad känslan av att ha blivit nedtystad bottnade i, liksom hur tystnaden i så fall ska förstås i termer av makt och tolkningsföreträde.