Slaveri. En världshistoria om ofrihet. 1500 till 1800.

Under epoken 1500-1800 gav sig européerna ut på världshaven och grundade kolonier. Miljoner människor förslavades och blev drivmedel i gruvor och plantageanläggningar. I boken skildras den era då slavsystemen i Afrika, Asien och Amerika bands samman i ett omfattande och allt brutalare system av mänsklig förnedring.

Bokens dominerande tema är Atlanten och triangelhandeln. Vapen och lyxvaror från Europa byts mot slavar hos afrikanska härskare. Slavarna skeppas vidare till Amerikas europeiska kolonier, där sätts i arbeta med att odla och skörda tobak och socker. Dessa varor transporteras sedan till Europa, varpå triangeln fullbordas.

I boken skildras även hur användningen av slavar inom armé och administration vidareutvecklades i den islamiska världen. Osmanska riket blev så beroende av sitt slavsystem att imperiet i praktiken kom att regeras av en slavklan med säte i Konstantinopel. Karavanhandeln över Sahara fortsatte att blomstra, och över en miljon européer försattes i slaveri i Nordafrika, offer för korsarerna i Marocko, Alger, Tripoli och Tunis.

Ett särskilt avsnitt i boken handlar om slavarnas motstånd - om marooner och upprorsmän i både Gamla och Nya världen. I Saint-Domingue skapas den första svarta republiken, Haiti, genom ett lyckat slavuppror.

Boken kännetecknas av både översiktliga skildringar och av ingående djupanalyser av enskilda individer, både slavar och slavägare.