Strandängsfåglar: Rapport från Gemensamt delprogram täckande perioden 1988–2018

Richard Ottvall, Ulf Ottosson, Martin Green

Research output: Book/ReportReportResearch

Abstract

Populationstrender för fåglar på havsstrandängar i sju län analyserades för perioden 1988–2018. För 27 arter där en trend kunde beräknas för hela perioden var bestånden minskande för 13 arter, ökande för 8 arter och för 6 arter fanns ingen säker förändring. Vid analys för perioden 2003–2018 kunde trender beräknas för 38 arter och bestånden var minskande för 18 arter, ökande för 10 arter och oförändrade för 10 arter. För några arter, t.ex. svärta och svartbent strandpipare, kunde inga trender beräknas för hela den analyserade perioden då ingen av arterna längre bokförs årligen vid inventeringarna.
I stort sett har det gått bra för gäss, måsar, trutar och tärnor, men sämre för änder, vadare och sydlig gulärla. Svärta, sydlig kärrsnäppa och roskarl är på väg att försvinna från havsstrandängar. Svartbent strandpipare försvann under den analyserade perioden. Omkring hälften av strandängsarterna uppvisade populat-
ionsminskningar de senaste 15 åren, men det finns några ljusglimtar där trenderna inte är lika negativa i alla regioner. De hotade arterna brushane och rödspov har ökat från låga nivåer och på Öland går det överlag bättre för flera vadare än vad det gör i övriga regioner med havsstrandängar. Detta gäller dock inte strandskata, roskarl och storspov som fortsätter att minska även på Öland. Änder, med undantag av snatterand, uppvisar mer negativa trender på Öland och Gotland än i övriga regioner. Arter som ökade perioden 2003–2018 var grågås, vitkindad gås, snatterand, storskrake, brushane, silltrut
(västlig – intermedius), skrattmås, silvertärna och småtärna. Arter utan säkra förändringar i antal var kanadagås, gräsand, kricka, större strandpipare, rödspov, skärfläcka, havstrut, fiskmås och fisktärna. Minskande arter var knölsvan, årta, stjärtand, skedand, vigg, ejder, småskrake, gravand, strandskata, tofsvipa, roskarl, enkelbeckasin, storspov, drillsnäppa, rödbena, sydlig kärrsnäppa, gråtrut och sydlig gulärla. Åtgärdsprogrammen för hotade vadare på strandängar föreslår biotopförbättrande åtgärder med återskapande av våt-
marker som en viktig insats för att bevara vadare. En annan betydande insats är att kontrollera predatorer genom jakt. Sedan 2007 har våtmarker skapats och predatorer jagats på Öland. Dessutom drabbades ön av ett utbrott av rävskabb, vilket decimerade rävstammen kraftigt under flera år. Predationen på vadarnas
ägg har minskat på Öland och det är möjligt att utvärdera populationstrenderna på Öland i jämförelse med de på Gotland där inga liknande åtgärder har genomförts under samma tidsperiod. Under perioden 2006–2018 uppvisade sju av 24 jämförbara arttrender en mer positiv trend på Öland, medan det omvända, att en mer positiv trend fanns på Gotland, inte observerades alls. Skedand, strandskata, tofsvipa, större strandpipare, enkelbeckasin, rödbena och småtärna hade samtliga en mer positiv trend på Öland. Stora sammanhängande arealer av havsstrandängar på Öland tillsammans med rävskabb och omfattande åtgärder med predatorkontroll och biotopförbättring kan vara de faktorer som ligger bakom den mer positiva bilden för några strandängsfåglar på Öland jämfört med Gotland. Storspov och roskarl är arter som inte tycks svara på åtgärder på häckningsplatserna. Detta indikerar att faktorer under fåglarnas flyttning eller i övervintringsområden kan ligga bakom observerade minskning
Original languageSwedish
PublisherLänsstyrelsen, Skåne län
Commissioning bodyCounty Administrative Board, Skåne län
Number of pages65
ISBN (Electronic)978-91-7675-163-3
ISBN (Print)978-91-7675-163-3
Publication statusPublished - 2019

Subject classification (UKÄ)

  • Ecology

Cite this