Vad har social kompetens och bildning gemensamt?

Det förefaller bildas ett slags vardagsetiskt tomrum i massutbildningssystemet, vilket nu bland annat fylls genom betoningen av social kompetens i skolan. Social kompetens tenderar att bli den vardagsetiska aspekten av vår tids bildning. Den viktiga frågan att diskutera är inte om vi ska ha undervisning och träning i social kompetens i skolan eller inte, utan snarare hur det kan komma sig att vardagsetiken kunnat separeras från utbildningen. Jag tror att en starkt bidragande orsak till detta är att vi lever med en skola som varit satt på ekonomistisk diet under fem decennier. Det är en skola och ett utbildningssystem där instrumentet utbildningen blivit viktigare än målet kunskapen. Detta gäller nu också för den högre utbildningen och räligast tycker nog vi som är verksamma där att det är när utbildningsekonomismens fula tryne sitter på våra egna studenter, som allt oftare saknar det kärleksfulla förhållande till våra ämnen som vi själva (åtminstone anser att vi) har och som, om man får tro en del forskare, inte gör någon principiell skillnad mellan konsumtion av utbildning och av hamburgare.