Glaucoma: Treatment, diagnosis Follow-up and prevention of visual impairment

Project: Research

Layman's description

Glaukom (grön starr) är en folksjukdom som är ovanligt för 50 års ålder. Glaukom ökar med ökande ålder, ca. 6% av alla som är 70 år eller äldre har sjukdomen. Glaukom orsakar skador på synnerven och näthinnans nervfibrer, vilket leder till synfältsdefekter. Det betyder att delar av den perifera synen försämras eller försvinner, synskärpan kan vara god trots att stora delar av det perifera seendet är borta. Detta betyder att den drabbade oftast inte har några symptom förrän skadorna är omfattande, men risk förfallolyckor och trafikolyckor ökar vid betydligt tidigare stadier. En mindre del av patienterna utvecklar synhandikapp, men eftersom sjukdomen är så pass vanlig är glaukom den näst vanligaste orsaken till blindhet. Glaukom är en livslång sjukdom, som inte kan botas och synfältsskadorna kan inte repareras, men sjukdomsförloppet kan bromsas och ibland stoppas helt med hjälp av ögontryckssänkande behandling.
Vår forskning har sedan lång tid varit inriktad på problem som är av klinisk betydelse. Det yttersta syftet är att minska synhandikapp orsakat av glaukom
Vår forskargrupp var den första att kartlägga den trycksänkande behandlingens effekt på sjukdomsförloppet i en behandlingsstudie, Early Manifest Glaucoma Trial (EMGT), där inkluderade patienter har följts upp till 20 år. Genom denna studie blev det också klart att sjukdomsförloppet varierar mycket mellan olika patienter, de flesta försämras ganska långsamt och riskerar inte att bli synhandikappade. Ett stabilt tillstånd av synfältet eller en mycket liten försämring per tidsenhet i ett lindrigt skadat öga kräver mindre behandling och kontroller än ett öga som försämras i en snabbare takt. Följaktligen anpassas behandlingen av glaukom till patientens individuella utveckling av synfältsskadan.
Vi har utvecklat metoder för att mäta synfält, och för att tolka resultaten så att tidig diagnos är möjlig. Vi har även utvecklat tolkningsmetoder metoder som mäter försämring av synfält per tidsenhet för att underlätta uppföljningen av glaukompatienter. Denna metod kräver fler synfältsundersökningar än vad som ofta görs i vanlig klinisk praxis. Vi arbetar därför med att ta fram en mindre tidskrävande synfältsundersökning, som borde öka möjligheter att utföra tillräckligt och rekommenderat antal undersökningar. Vi planerar även att utveckla en tolkningsmetod av serier av synfält med en typ av ”machine learning classifier” för att tidigare än vad vi idag kan göra identifiera patienter som försämras snabbt. Vi undersöker även om sjukdomsförloppet kan följas med bedömning av förändringar av synnervskadan. Vi har unika data i EMGT, där patienter följts regelbundet och prospektivt med fotografering av synnerven. Förändringar av synnerven jämförs med de som kan mätas vid synfältsundersökning
EMGT visade att trycksänkande behandling hade positiv effekt på sjukdomsförloppet, betydligt färre behandlade än obehandlade patienter försämrades. För att ta reda på hur vi bäst behandlar patienter med nyupptäckt glaukom har vi startat en ny studie – Glaucoma Intense Treatment Study (GITS). I vanlig klinisk praxis rekommenderas nyupptäckta patienter att starta behandling med en typ av läkemedel/ögondroppe, för att eventuellt byta eller lägga till en annan sort om trycksänkning inte anses vara tillräcklig. Hos patienter som inte uppnår ett välreglerat ögontryck brukar behandlingen succesivt ökas, och laserbehandling av ögats kammarvinkel kan komma till. Denna stegvisa process tar tid och kräver flera besök. Det kan även hända att synfältet försämras onödigt mycket innan sjukdomsförloppet stabiliseras. I GITS lottas patienter, som efter information om studien godkänt medverkan, med nyupptäckt glaukom till behandling enligt denna stegvisa process eller direkt till intensivare trycksänkande behandling med fler ögondroppar och laserbehandling. Vi vill undersöka vilken typ av behandlingsstrategi som är mest effektiv, dvs minskar andel patienter med snabb försämring, kräver flest besök på ögonklinik/mottagning, och kan accepteras av patienterna utan störande biverkningar.
Enbart förhöjt ögontryck utan andra tecken på glaukom är betydligt vanligare än glaukom, men förhöjt ögontryck ökar risken att utveckla glaukom. Under 90-talet genomförde vi en stor screening i Malmö om 33.000 individer för att finna individer med oupptäckt glaukom, flera av dessa individer hade förhöjt ögontryck, men inte glaukom. Genom att åter undersöka dessa individer kan vi beräkna risken att utveckla glaukom samt risken för att utveckla synhandikapp på lång sikt. Sådana resultat skulle innebära att vi kan få en uppfattning om och hur vi ska följa och behandla patienter med enbart förhöjt ögontryck.
I vår forskargrupp ingår ett antal disputerade glaukomspecialister, doktorander samt en optiker och en forskningssköterska
StatusNot started

Participants