Algoritmmedvetenhet i mötet mellan generationer: En forskningsrapport inom ramen för Digitalt först med användaren i fokus

Research output: Book/ReportReport

Abstract

Algoritmer är en bärande del av internets infrastruktur som påverkar allt från vilken musik vi får rekommenderad till oss eller vems inlägg som blir synliga för oss i sociala medier, till mer avgörande beslutsfattande processer i offentlig förvaltning. I den här rapporten presenteras resultatet av en studie som utförts inom ramen för Kungliga bibliotekets projekt Digitalt först med användaren i fokus där vi undersökt det vi kallar för människors algoritmmedvetenhet i vardagen. Med rapporten vill vi ge ett underlag för en diskussion om folkbibliotekens möjliga roller i det samtida, till stor del algoritmiskt kontrollerade, medielandskapet, samt om bibliotekariers kompetenser. Trots att algoritmer idag spelar en fundamental roll i vår allt mer uppkopplade vardag vet vi fortfarande relativt lite om människors erfarenheter, förhållningssätt och medvetna handlingar i relation till algoritmer.
Syftet med projektet är att utveckla fördjupad kunskap om hur algoritmer förstås, upplevs och hanteras av människor i olika åldrar i vardagen. Det finns en mängd forskning kring hur olika åldersgrupper, så som barn och äldre, använder internet i vardagen, men mindre om hur barn och vuxna tillsammans resonerar kring sin digitala vardag. Vi har därför genomfört 14 djupintervjuer med familjer där barnens åldrar har varierat mellan 10-18 år och de vuxnas mellan 30-70 år. Sammanlagt har 40 deltagare blivit intervjuade. Resultaten från intervjuerna presenteras och analyseras utifrån följande teman:
Vardagen: Det finns en mängd digitala redskap i hemmet som kan användas för att komma ut på nätet. I flera av familjerna har de till och med svårt att komma ihåg exakt hur många redskap som finns och vilka som fortfarande används eller som har blivit för gamla. Användningen av internet präglar, oavsett ålder, deltagarnas vardagsliv. Barn och vuxna använder datorer, plattor och mobiltelefoner för arbete, skola, avkoppling och nyhetsintag.
Tid och kontroll av tid: Medan de flesta barnen i studien inte reflekterar särskilt mycket kring hur mycket eller lite de använder internet och sociala medier, beskriver flera av de vuxna att de vill minska sin digitala närvaro på grund av tiden den tar i anspråk, i synnerhet vad gäller social media. Det framkommer i studien att algoritmerna och olika rekommendationssystem bidrar till att skapa en känsla av ofrihet.
Algoritm(o)medvetenhet i vardagen: Flera deltagare uppger att de har knapp kännedom om algoritmer. I samtalen visar det sig att de, på ett ungefär och på en grundläggande nivå, ändå vet vad algoritmer gör. Utan att flera av deltagarna säger sig ha kunskaper om ämnet känner de i viss mån till algoritmers konsekvenser. Det framträder en form av algoritmmedveten som rymmer en förståelse för hur ens eget internetbeteende påverkar vilken information och vilka annonser som senare kommer till en. I samtalen framträder även en spänning mellan de olika generationernas syn på huruvida algoritmerna är till hjälp samt en mer ifrågasättande syn hos de vuxna kring internets kommersiella affärsmodell.
Integritet och övervakning – spelar det någon roll? Hur internet är uppbyggt, styrs och kontrolleras är inget deltagarna uttrycker att de tidigare har pratat om och inte heller integritets- och säkerhetsfrågor i någon större utsträckning. Däremot väcks hos flera ett intresse för frågorna under intervjusamtalen. De intervjuade i vår studie tycks acceptera en förlorad integritet – hos de vuxna mer motvilligt, medan flera av de yngre ger uttryck för en mer välvillig inställning. Det framkommer att det råder osäkerhet bland både vuxna och barn kring hur dataspår lagras och hanteras. Tjänsternas och den tekniska infrastrukturens bristande transparens leder till spekulationer och gissningar.
En osynlig infrastruktur: Frågor om internets infrastruktur och hur information på nätet struktureras, styrs och kontrolleras är ett abstrakt ämne som är svårt för deltagarna att sätta ord på och flera uppger att det inte heller är något de tidigare tänkt på i särskilt hög utsträckning. De flesta deltagarna menar dock att när det gäller vilka träffar de får i exempelvis en Google-sökning bör det på något sätt handla om popularitet. Ytterligare en aspekt som framkommer i samtalen är att det är ovanligt, i synnerhet bland barnen, att vilja ha någonting annat än de sökträffar man får upp i Google eller andra rekommendationer än de som Youtubes och Spotifys rekommendationstjänster ger. För flera av deltagarna väcks ett intresse för den typen av frågor under samtalen och de efterfrågar mer kunskap kring ämnet.
Vad är medie- och informationskunnighet för unga och äldre? I samtalen med familjerna blir det tydligt att det finns stora skillnader mellan och inom familjer i hur man förhåller sig till, och reflekterar över informationen man får till sig i olika flöden på nätet, det vi kallar för sökkritik, liksom hur källkritik kan förstås. Det står ändå klart att källkritik i betydelsen vad man kan och inte kan lita på är något som diskuteras i familjerna i betydligt högre utsträckning än sökkritik och varför information presenteras för oss på det sätt som den gör.
Vilken roll spelar biblioteken? För samtliga deltagare, unga som vuxna, är biblioteket i stor utsträckning enbart förknippat med att låna böcker. En utmaning ligger därmed i folkbibliotekariers uppdrag att utbilda i digitala kompetenser gentemot användare som är omedvetna om bibliotekets pedagogiska funktion, eller helt enkelt ointresserade. De vuxna i studien efterlyser mer kunskap om algoritmer och internets informationsinfrastruktur, men gärna i form av kortare föreläsningsverksamhet. Här skulle således bibliotekens och bibliotekariens pedagogiska roll som föreläsare kunna synliggöras och utökas ytterligare. Biblioteket kan också bidra till att utveckla människors föreställningsförmåga i relation till den osynliga digitala informationsinfrastrukturen som omgärdar oss och på många sätt påverkar hur vi uppfattar och förstår vår omvärld.

Rapporten avslutas med följande rekommendationer:

• Kompetensutveckling: Ge kontinuerligt utrymme åt kompetensutveckling så att bibliotek och bibliotekarier med rätta kan hävda att de har kunskap om algoritmer, digital källkritik och andra aspekter av den informationens infrastruktur som är central för människors liv. Det är långt ifrån enbart en teknisk kunskap, utan snarare en bredare förmåga och kritisk kunskap som även innefattar kulturella, etiska, politiska, ekonomiska och juridiska aspekter. Det är en professionell rättighet och skyldighet att vidareutveckla sig – även om alla bibliotekarier förstås inte behöver ha samma kunskap – och arbetsgivaren bör skapa förutsättningar för det.
• Utåtriktad verksamhet: Folkbiblioteken bör sträva efter att utvecklas till noder för MIK-frågor i lokalsamhället. Här kan bibliotekarier arbeta med utåtriktad verksamhet, främst riktad mot andra arbetsplatser och yrkesgrupper. Genom att förmedla expertis till exempelvis polisen, skolan, fritidsverksamhet, idrottsledare, vårdpersonal, och socialtjänsten kan folkbiblioteket indirekt nå människor de inte alltid annars når. Denna roll måste vara trovärdig och grundad i expertis. Det är en utmaning att förändra bilden av bibliotekens och bibliotekariers samlade expertis. Folkbiblioteken kan dessutom verka som noder genom att tillhandahålla infrastruktur för MIK-verksamhet, så som lokaler för föreläsningar och kurser som arrangeras av andra aktörer i lokalsamhället. På så sätt kan biblioteket fungera som både en arena och aktör för det demokratiska samtalet.
• Medborgerliga samtal: Ett sätt att arbeta pedagogiskt i direktkontakt med användare kan vara att omsätta en kritisk pedagogik i praktiken och därigenom arbeta både med läsfrämjande och MIK. Vi förespråkar kritiska och reflekterande samtal [jfr med civic talks], exempelvis inom ramen för cirkelverksamhet. På så sätt kan dialogen stå i fokus och lärandet ske tillsammans utifrån målsättningen att väcka kritisk medvetenhet och fördjupade kunskaper om den digitala samhällsutvecklingen och hur våra digitala informationsflöden formas. Kulturella uttrycksformer så som böcker eller filmer skulle här kunna bidra till att både synliggöra och verka som underlag för samtal om den många gånger osynliga informationsinfrastrukturen.
• Pedagogiskt kunnande: För att möjliggöra de två sistnämnda punkterna ovan måste den expertis som beskrivs i den första punkten kompletteras med pedagogisk kunskap och förmåga. Biblioteket är en samhällsinstitution och bibliotekarier har ett demokratiskt uppdrag där förmedling är en metod. I nuvarande utbildningar i biblioteks- och informationsvetenskap ingår pedagogik som en viktig del, men även den pedagogiska förmågan behöver kontinuerligt utvecklas. För bibliotekens långsiktiga trovärdighet bör det vara professionellt utbildade bibliotekarier som står för den kunskapsmässiga och pedagogiska expertis som här skrivs fram.

Details

Authors
Organisations
Research areas and keywords

Subject classification (UKÄ) – MANDATORY

  • Information Studies

Keywords

Original languageSwedish
Number of pages48
Publication statusPublished - 2020
Publication categoryResearch

Total downloads

No data available

Related projects

Olof Sundin & Lisa Olsson Dahlquist

National library of Sweden

2019/07/012020/07/31

Project: Research

View all (1)