Krigets sociologi: Analyser av krigsvåld, koncentrationsläger, offerskap och försoning

Research output: Book/ReportBook

Standard

Krigets sociologi: Analyser av krigsvåld, koncentrationsläger, offerskap och försoning. / Basic, Goran.

Bokbox förlag, 2016. 112 p.

Research output: Book/ReportBook

Harvard

APA

CBE

MLA

Vancouver

Author

RIS

TY - BOOK

T1 - Krigets sociologi:

T2 - Analyser av krigsvåld, koncentrationsläger, offerskap och försoning

AU - Basic, Goran

PY - 2016

Y1 - 2016

N2 - I tidigare forskning om krig presenteras ofta ensidiga bilder av fenomenen krigsvåld, offerskap och försoning. Denna bok utgår från berättelser av överlevande efter kriget i Bosnien under 1990-talet. Syftet är att analysera hur de intervjuade beskriver dessa fenomen samt vilka diskursiva mönster som framträder i konstruktionen av begreppen ”offer” och ”förövare”. Mina frågeställningar är: Hur beskriver intervjupersonerna krigsvåld, offerskap och försoning efter kriget? Vilka krigskategorier uppmärksammas i berättelserna? Hur beskriver intervjupersonerna tillvaron i koncentrationslägren?Konstruktionen av begreppet ”krigsvåld” synliggörs i det empiriska materialet när intervjupersonerna berättar om (1) en ny social ordning i samhället, (2) människolidande, (3) sexualiserat krigsvåld och (4) människoslakt. Alla intervjuade definierar krigsvåldet som moraliskt förkastligt. Våldsutövningen under kriget framställs som organiserad och ritualiserad, vilket skapar en bild av att våldsutövningen blev en norm i samhället snarare än ett undantag. Berättelser om våldsamma situationer, våldsverkare och våldsdrabbade existerar inte enbart som tankekonstruktioner. Berättelserna lever sitt eget liv efter kriget och har därmed verkliga konsekvenser för individer och samhället.Genom berättelser om förbrytelser och övergrepp i koncentrationslägren tar intervjupersonerna avstånd från vakternas agerande och från krigskategori koncentrationslägerplacerad. Återberättade kränknings- och maktritualer visar att utrymmet för individualitet i lägren var starkt begränsat men att motstånds- och statusritualer samt anpassning till livsvillkoren i lägren tycks ha frambringat ett visst utrymme för förhöjd individualisering. Att ha besuttit någorlunda kontroll och haft möjlighet att ge motstånd verkar bidragit till en känsla av heder och självaktning för lägerfångarna, en känsla som verkar vuxit sig stark även efter kriget. Deras berättelser idag utgör en form av fortsatt motstånd.Aktörernas anspråk på statusen ”offer” skapar en konkurrens om offerrollen efter kriget. Konkurrensen mellan kategorierna tycks utspela sig på en symbolisk nivå. Utvecklingen under och efter kriget har medfört att befolkningen kan beskrivas utifrån fyra kategorier. En kategori består av de ”kvarvarande”, det vill säga de individer som före, under och efter kriget varit bosatta i nordvästra Bosnien. En annan är de ”flyktingar” som fördrivits till nordvästra Bosnien från övriga delar av Bosnien och Kroatien. En tredje kategori är de ”återvändande”, det vill säga individer som fördrivits från nordvästra Bosnien under kriget och återvänt efter kriget. Den fjärde kategorin är ”diasporan”, det vill säga de individer som fördrivits från nordvästra Bosnien under kriget och stannat i det nya landet. Alla intervjuade vill framställa sig som ”ideala offer” men alla är på väg att förlora den statusen. De återvändande och diasporan förlorar den genom att de fått omgivningens erkännande och har högre ekonomisk status, de kvarvarande genom att de fortfarande lever i skuggan av kriget och flyktingarna genom att de framställs som främlingar och passar i rollen som ideala förövare. Reproducerandet av konkurrens om offerrollen tycks upprätthålla de gränsdragningar som spelades ut så tydligt under kriget.Den interaktiva dynamik som pågick under kriget gör att försoningen efter kriget binds till krigstiden. Berättelser om försoning blir en arena för olika utspel mellan ”vi” och ”de” – inte minst genom avståndstagande från de andras agerande under kriget. I de intervjuades berättelser är oförsonligheten det mest framträdande men försoning framställs kunna åstadkommas om vissa villkor uppfylls. Dessa villkor är till exempel rättvisa för krigets offer, förövarens erkännande av brott och förövarens känsloengagemang (exempelvis att visa ånger och skam).

AB - I tidigare forskning om krig presenteras ofta ensidiga bilder av fenomenen krigsvåld, offerskap och försoning. Denna bok utgår från berättelser av överlevande efter kriget i Bosnien under 1990-talet. Syftet är att analysera hur de intervjuade beskriver dessa fenomen samt vilka diskursiva mönster som framträder i konstruktionen av begreppen ”offer” och ”förövare”. Mina frågeställningar är: Hur beskriver intervjupersonerna krigsvåld, offerskap och försoning efter kriget? Vilka krigskategorier uppmärksammas i berättelserna? Hur beskriver intervjupersonerna tillvaron i koncentrationslägren?Konstruktionen av begreppet ”krigsvåld” synliggörs i det empiriska materialet när intervjupersonerna berättar om (1) en ny social ordning i samhället, (2) människolidande, (3) sexualiserat krigsvåld och (4) människoslakt. Alla intervjuade definierar krigsvåldet som moraliskt förkastligt. Våldsutövningen under kriget framställs som organiserad och ritualiserad, vilket skapar en bild av att våldsutövningen blev en norm i samhället snarare än ett undantag. Berättelser om våldsamma situationer, våldsverkare och våldsdrabbade existerar inte enbart som tankekonstruktioner. Berättelserna lever sitt eget liv efter kriget och har därmed verkliga konsekvenser för individer och samhället.Genom berättelser om förbrytelser och övergrepp i koncentrationslägren tar intervjupersonerna avstånd från vakternas agerande och från krigskategori koncentrationslägerplacerad. Återberättade kränknings- och maktritualer visar att utrymmet för individualitet i lägren var starkt begränsat men att motstånds- och statusritualer samt anpassning till livsvillkoren i lägren tycks ha frambringat ett visst utrymme för förhöjd individualisering. Att ha besuttit någorlunda kontroll och haft möjlighet att ge motstånd verkar bidragit till en känsla av heder och självaktning för lägerfångarna, en känsla som verkar vuxit sig stark även efter kriget. Deras berättelser idag utgör en form av fortsatt motstånd.Aktörernas anspråk på statusen ”offer” skapar en konkurrens om offerrollen efter kriget. Konkurrensen mellan kategorierna tycks utspela sig på en symbolisk nivå. Utvecklingen under och efter kriget har medfört att befolkningen kan beskrivas utifrån fyra kategorier. En kategori består av de ”kvarvarande”, det vill säga de individer som före, under och efter kriget varit bosatta i nordvästra Bosnien. En annan är de ”flyktingar” som fördrivits till nordvästra Bosnien från övriga delar av Bosnien och Kroatien. En tredje kategori är de ”återvändande”, det vill säga individer som fördrivits från nordvästra Bosnien under kriget och återvänt efter kriget. Den fjärde kategorin är ”diasporan”, det vill säga de individer som fördrivits från nordvästra Bosnien under kriget och stannat i det nya landet. Alla intervjuade vill framställa sig som ”ideala offer” men alla är på väg att förlora den statusen. De återvändande och diasporan förlorar den genom att de fått omgivningens erkännande och har högre ekonomisk status, de kvarvarande genom att de fortfarande lever i skuggan av kriget och flyktingarna genom att de framställs som främlingar och passar i rollen som ideala förövare. Reproducerandet av konkurrens om offerrollen tycks upprätthålla de gränsdragningar som spelades ut så tydligt under kriget.Den interaktiva dynamik som pågick under kriget gör att försoningen efter kriget binds till krigstiden. Berättelser om försoning blir en arena för olika utspel mellan ”vi” och ”de” – inte minst genom avståndstagande från de andras agerande under kriget. I de intervjuades berättelser är oförsonligheten det mest framträdande men försoning framställs kunna åstadkommas om vissa villkor uppfylls. Dessa villkor är till exempel rättvisa för krigets offer, förövarens erkännande av brott och förövarens känsloengagemang (exempelvis att visa ånger och skam).

KW - narrative

KW - perpetrator of violence

KW - subjected to violence

KW - violence

KW - war

KW - humiliated self

KW - stigma

KW - emotion

KW - resistance

KW - de-ritualization

KW - power ritual

KW - sociology

KW - Bosnia and Herzegovina

KW - victim

KW - crime

KW - victimhood

KW - perpetrator

KW - forgiveness

KW - reconciliation

KW - implacability

KW - war memory

KW - recollection

KW - traumatic memory

KW - personal memory

KW - ethnography

KW - collective memory

KW - krig

KW - våldsverkare

KW - våldsdrabbad

KW - berättelse

KW - våld

KW - heligt objekt

KW - avritualisering

KW - laddad symbol

KW - statusritual

KW - Bosnien och Hercegovina

KW - förödmjukade själv

KW - moral

KW - kränkningsritual

KW - koncentrationsläger

KW - motståndsritual

KW - känslor

KW - maktritual

KW - stigma

KW - etnisk rensning

KW - emotion

KW - sociologi

KW - offerskap

KW - brott

KW - förövare

KW - offer

KW - oförsonlighet

KW - försoning

KW - förlåtelse

KW - minne

KW - traumatiskt minne

KW - personligt minne

KW - etnografi

KW - kollektivt minne

KW - krigsminne

UR - http://bokbox.se/krigets-sociologi-analyser-av-krigsvald-koncentrationslager-offerskap-och-forsoning-av-goran-basic/

M3 - Bok

SN - 978-91-85645-67-2

BT - Krigets sociologi:

PB - Bokbox förlag

ER -