Tillfällig sinnesförvirring i Högsta domstolen?

Research output: Contribution to journalArticle

Abstract

Ska en person som är tillfälligt sinnesförvirrad frias från ansvar för brott? Frågan återkommer i förarbeten, litteratur och praxis under brottsbalkens tillämpningstid, men har sedan ikraftträdandet 1965 i princip stått obesvarad. Högsta domstolen har nu meddelat dom i ett fall där den tilltalade var åtalad för att ha misshandlat sin mor under ett kortvarigt psykostillstånd, i tron att modern var besatt av djävulen.
Högsta domstolen fastslår i dom 2020-03-05, mål B 4685-19, ”Vanföreställningen”, att en undantagsregel vid tillfällig sinnesförvirring inte utgör en del av gällande rätt, men frikänner ändå den tilltalade då han inte anses ha uppfyllt det krav på medvetenhet som utgör en förutsättning för uppsåt. Enligt Högsta domstolen innebär kravet på medvetenhet att den tilltalade måste ha ”ett visst mått av basal grundförståelse av det sammanhang och den omgivning där gärningen företas”. Domen innebär både ett förtydligande och en skärpning av skuldprövningen vid psykisk störning, men visar också att flera frågor återstår gällande förhållandet mellan kravet på medvetenhet, uppsåtsrekvisitet och fängelseförbudet.

Details

Authors
Organisations
Research areas and keywords

Subject classification (UKÄ) – MANDATORY

  • Law

Keywords

  • Criminal law, Forensic psychiatry, Temporary insanity, Criminal responsibility
Translated title of the contributionTemporary insanity in the Supreme Court?
Original languageSwedish
Pages (from-to)138-159
Number of pages22
JournalJuridisk tidskrift vid Stockholms Universitet
Volume2019-20
Issue number5
Publication statusPublished - 2020 Apr 15
Publication categoryResearch
Peer-reviewedNo