Utvecklingen av generiska pronomen i svenskans historia – tre exempel på grammatikalisering?

I avhandlingen Man, en och du – generiska pronomen i svenskans historia (Skärlund 2017a) kartläggs de förändringar de tre orden man, en och du har genomgått som generiska pronomen i svenska språket från 1200-talet till idag, med utgångspunkt i teorier om grammatikalisering. I den här artikeln samman-fattas några av undersökningens viktigaste resultat och det diskuteras huruvida ordens utveckling bör ses som exempel på processen grammatikalisering eller inte. Artikeln utmynnar i en redogörelse för den fortsatta utvecklingen, vilken innebär att alla de tre orden med tiden har börjat användas av talaren för att i första hand syfta på sig själv. Detta är en process som kan beskrivas som sub-jektifiering (Traugott 1989), och den leder till att olika generiska former genomgår liknande förändringar ifråga om möjlig referens. En sådan benägen-het att utveckla självcentrerad referens har också noterats för ett flertal generiska pronomen i andra språk, vilket skulle kunna innebära att vi har att göra med en universell tendens i människors sätt att hantera den här typen av ord.