Alma och Armenierna - en svensk missionärskvinna och det civila samhället under konflikt

Projekt: Forskning

Populärvetenskaplig beskrivning

1915 bevittnade den svenska missionären Alma Johansson det armeniska folkmordet i det osmanska riket. Hon arbetade då på ett armeniskt barnhem. När barnen blev offer för dödandet var det viktigt för henne att rapportera om övergreppen genom olika kanaler. Syftet med det här projektet är att studera en kvinnlig aktör i en krigszon genom att analysera Johanssons unika vittnesberättelse.

Barnen på barnhemmet där Alma Johansson arbetade blev inlåsta i ett hus som sattes i brand. Johansson kände stor förtvivlan över detta och tog sig genom ett krigshärjat Turkiet, för att lämna sitt vittnesmål. Hennes redogörelser trycktes snart tillsammans med andra vittnesskildringar. Efter några år kom hennes berättelse i bokform.

På många vis var Johansson en föregångare till nutida biståndsarbetare, då hon arbetade med att hjälpa utsatta civila. I denna position blev hon vittne till ett folkmord. Även idag tvingas internationellt utsända bevittna brott mot mänskligheten. Genom jämförelser över tid kan en ökad öppenhet för traumabearbetning växa fram. Exemplet med Johansson visar också att globalisering och humanitära insatser inte är ett nytt fenomen.

Johanssons och andra missionärers redogörelser utgör unika dokument. Debatten om det armeniska folkmordet är fortfarande aktuell. Missionärsberättelserna ger viktiga perspektiv på olika åskådare och civila aktörer.

I centrum för den här studien står en kvinnlig aktör i en krigszon. I en tid och region där kvinnors självbestämmande var begränsad, agerade Johansson på flera olika plan, både globalt och lokalt. Hon tänjde på genusnormens gränser, men var samtidigt begränsad av den. Vittneslitteraturen som genre kommer också att diskuteras, särskilt avsaknaden av det armeniska temat samt kvinnornas berättelser.
StatusSlutfört
Gällande start-/slutdatum2008/01/012015/12/31

Participants