”Bäste biskop!” Kommenterad utgåva av korrespondensen mellan drottning Victoria och biskop Gottfrid Billing 1900–1924

Projekt: Forskning

Populärvetenskaplig beskrivning

En källkritisk utgåva av brevväxlingen mellan drottning Victoria (1862–1930) och biskopen, överhovpredikanten Gottfrid Billing (1841–1925) med utförlig kommentar, som sätter in korrespondensen i dess politiska och teologiska kontext i vid mening, med beaktande särskilt av genus- och relationsperspektiv.

Breven mellan kronprinsessan/drottningen och biskopen är ”blandade” brev, där själavård utgör en av ingredienserna bland andra.
Med anknytning till Kristina Perssons beskrivning av brevs funktioner uppmärksammas den rituella funktionen: brevet som ”kvitto” på adressatens liv, hälsa och önskan om fortsatt kontakt. Den är tydligast när någon ur uppvaktningen skriver och framför Victorias tack för brev. När det framförs genom en annan, blir den rituella funktionen särskilt accentuerad. Metodiskt innebär det att en korrespondens inte kan förstås utan att man undersöker även brev från omgivningen. Den normförmedlande funktionen blir komplex, eftersom vi samtidigt kan tala om en religiös och en politisk normbildning.
Breven perforerar gränserna mellan konstruktioner av manlighet och kvinnlighet. Per definition öppnar brev en sfär mellan de båda avsändarsfärerna. Till Perssons funktioner kan vi då lägga även en ”perforerande”, könsöverskridande funktion.
Själavården utformas som tröst och råd, sällan som svar på renodlat andliga frågor. Den blir under 1920-talet även omvänd, när drottningen tröstar och uppmuntrar biskopen. Såväl bönerna som det tysta samförståndet förblir i sin spårlöshet oåtkomliga, men deras förekomst måste just därför noteras.
Drottningens brev kännetecknas av en mycket god språkbehandling, men med vissa germanismer. Ibland söker hon göra svenska språket mer konsekvent än det verkligen är.
Drottningens engagemang för gudstjänst och predikan redovisas.
StatusSlutfört
Gällande start-/slutdatum2006/01/012010/12/31

Participants