Att tämja profeter: Astrologi, ortodoxi och Guds ord i det tidigmoderna Sverige

Projekt: Avhandling

Populärvetenskaplig beskrivning

När den finske astrologen Sigfridus Aronus Forsius i en prognostika för 1619 beklagade sig över att hans konst hamnat i vanrykte och inte respekterades mer än en gammal länge liggande rutten fisk, svarar detta mot en faktisk tendens i källorna. I min avhandling studerar jag det som tycks vara en skärpt attityd till astrologin bland det svenska prästerskapet omkring sekelskiftet 1600.

Ett av huvudsyftena med avhandlingen är att utmana bilden av hur reformationen, betraktad som ett förstadium till upplysning och modern rationalism, bidrog till att avförtrolla världen och mota ut astrologin och övriga ”ockulta vetenskaper” från den etablerade vetenskapen.

Under hela 1500-talet hade astrologin varit accepterad och till och med använts som en profetisk metod i luthersk förkunnelse. Sedan 1580-talet hade svenska präster och intellektuella gett ut astrologiska almanackor, och i en prognostika för 1598 hade Laurentius Paulinus Gothus, professor i astronomi i Uppsala, försvarat astrologin i starka ordalag. Tjugo år senare skulle Paulinus gå i täten för ett prästerskap som restlöst fördömde astrologin som vidskepelse och hednisk spådomskonst.

För att förklara denna förändring försöker jag i min avhandling lyfta fram ett par centrala faktorer. Som biskop hade Paulinus på ett annat sätt än tidigare blivit ansvarig för att kunskapen och lärdomen hölls i religionens strama tyglar. Ansvarsfördelningen mellan världsliga och kyrkliga myndigheter och prästerskapets nya ställning hade minskat behovet av astrologin som profetiskt verktyg. Samtidigt började astrologisk litteratur genom boktryckarnas försorg bli tillgänglig för gemene man. Allt detta bidrog till att gamla argument mot astrologin kunde dammas av, för att i det längsta kunna upprätthålla prästerskapets kunskapsmonopol.
StatusSlutfört
Gällande start-/slutdatum2001/09/012010/12/31

Participants

  • Kjellgren, Martin (PI)