Weeping for the RES PUBLICA. Tears in Roman political culture.

Projekt: Avhandling

Forskningsområden

Ämnesklassifikation (UKÄ)

  • Antikvetenskap

Nyckelord

  • Antiken, Antikens Rom, Rom, Senrebunliken, Kejsartid, Tårar, Gråt, Känslohistoria, Historieskrivning , Histora, Latin, Grekiska, Latinsk historieskrivning , Grekisk historieskrivning, Talekonst, Retorik, Känslor, Den romerskre kejsaren, Antikens Grekland, Sorg

Beskrivning

Avhandlingen undersöker betydelsen och funktionen av tårar i romersk politisk kultur under republiken och tidig kejsartid i olika historiska sammanhang, huvudsakligen sorg, tårar och i olika politiska sammanhang där auktoritet, makt och underkastelse utövades eller iscensattes. Detta görs genom studier av hur tårar skildras i olika genrer och författarskap i latinsk och grekisk litteratur. Allmänt kan jag säga att det var acceptabelt att gråta för släktningar, nära vänner och inte minst res publica (det allmänna, den romerska staten). Påfallande ofta är just orsaken (för vem, varför) något som kommer en gråtande romare behöver klargöra för sin publik för att gråten skall framstå som äkta och därmed vara övertalande och effektiv. Lämpligheten och betydelsen av tårar varierade mellan olika litterära och historiska sammanhang, samt variabler såsom kön och status. Exempelvis kunde det vara problematiskt att gråta i sorg för en nära släktning men oproblematiskt att storgråta i rätten. Studien diskuterar även förändring över tid och visar på att kejsartiden ledde till att både uppskattande och restriktiva attityder till gråt. Tårar är en allmänmänsklig företeelse som i den här studien placeras och begripliggörs i ett specifik, romerskt, sammanhang. Som en följd härav belyses såväl det specifikt romerska som det universellt mänskliga.

Populärvetenskaplig beskrivning

I min avhandling undersöker jag tårar och gråt i antikens Rom. Jag ställer mig frågan var, när, hur och varför romare grät i olika politiska sammanhang såsom offentlig sorg, rättegångar och i politiska och militära sammanhang i mer snäv bemärkelse. Vi stöter på gråtande senatorer, diplomater, generaler och advokater, bara för att nämna några tårbenägna typer av romare. Jag närmar mig gråten i antikens genom att undersöka hur tårar beskrivs i olika författarskap och litterära genrer i latinsk och grekisk litteratur. Studien visar att det gräts ymnigt i romersk politik. Allmänt kan jag säga att det var acceptabelt att gråta för släktningar, nära vänner och inte minst res publica (det allmänna, den romerska staten). Påfallande ofta är just orsaken (för vem, varför) något som kommer en gråtande romare behöver klargöra för sin publik för att gråten skall framstå som äkta och därmed vara övertalande och retorisk effektiv. Lämpligheten och betydelsen av tårar varierade mellan olika litterära och historiska sammanhang, samt variabler såsom kön och status. Exempelvis kunde det vara problematiskt att gråta i sorg för en nära släktning men oproblematiskt att storgråta i rätten. Jag visar även på att monarkin som infördes med kejsaren påverkade hur och varför det gräts -- eliten kunde nu uttrycka sin status både med att gråta (för) mycket och genom att inte gråta, det vill säga med självkontroll. Tårar är en allmänmänsklig företeelse som i den här studien placeras och begripliggörs i ett specifik, romerskt, sammanhang. Som en följd härav belyses såväl det specifikt romerska som det universellt mänskliga.
Kort titelWeeping for the RES PUBLICA
AkronymWeeping...
StatusSlutfört
Gällande start-/slutdatum2010/09/012018/05/04

Participants