Chronic pain and quality of life among older people.

Forskningsoutput: AvhandlingDoktorsavhandling (sammanläggning)

Abstract

Popular Abstract in Swedish
Det är väl känt att äldre lever med långvarig smärta, särskilt från rörelseapparaten. Det är dock ovanligare att de allra äldsta och de äldre, som bor i särskilt boende alternativt får hjälp i det ordinära boendet, inkluderas i olika studier. Det är också mindre väl undersökt i vilken omfattning smärta samvarierar med andra problem och hur den påverkar livskvaliteten, samt i vilken omfattning farmakologiska och icke-farmakologiska metoder används för att lindra smärta för äldre. Syftet med studierna var att studera kronisk smärta, livskvalitet och faktorer som är associerade med såväl smärta som livskvalitet, bland äldre (75 år och äldre). Syftet var även att studera användningen av smärtlindringsmetoder samt deras effekt bland dem med smärta och i behov av hjälp för att klara dagligt liv.

Avhandlingens studier var baserade på material från en populationsstudie med ett stratifierat urval i fyra åldersgrupper 75–79, 80–84, 85–89, 90+. Datainsamling till populationsstudien har bestått av en inledande enkätundersökning (n=4278) som bas. Vidare har strukturerade intervjuer (n=532) genomförts där urvalet gjorts från den inledande enkätstudien. I postenkäterna och i intervjuerna har dels allmänna frågor dels standardiserade instrument använts för att mäta bl.a. smärta, smärtbehandling, funktionellt hälsostatus och livskvalitet. I den första studien inkluderades 4093 personer i åldrarna 75–105 år, och prevalensen av kronisk smärta, faktorer associerade till smärta och livskvalitet studerades. De som rapporterade smärta (n=1654) jämfördes med dem utan smärta (n=2439). Syftet med den andra studien (n=1622) var att studera de allra äldsta (85+) med smärta och jämföra med dem utan smärta angående deras livskvalitet och associerade faktorer till livskvalitet. I den tredje studien (n=532; 75–102 år) studerades livskvalitet och associerade faktorer till livskvalitet bland dem med smärta och i behov av hjälp för att klara dagligt liv. I den fjärde och sista studien studerades användandet av smärtlindringsmetoder samt dess effekter bland dem med smärta och i behov av hjälp för att klara dagligt liv (n=294; 76–100 år) samt i jämförelse mellan olika boendeformer.

Kronisk smärta och relaterade besvär

Smärta var vanligt förekommande bland de äldre, liksom andra rapporterade besvär (bl.a. gångsvårigheter, trötthet, sömnproblem). Förekomsten av kronisk smärta var 40,4 % och andelen som rapporterade smärta var signifikant högre med högre ålder: 75–79: 34,1 %; 80–84: 34,5 %, 85–89: 41,5 %, and 90 år och äldre: 50,1 % (Delstudie I). Även graden av smärta var högre med högre ålder. I delstudie II studerades de allra äldsta (85+), vilket visade att kvinnor rapporterade signifikant mer smärta än männen. 49 % av kvinnorna och 42 % av männen rapporterade någon grad av smärta (Delstudie II).

I delstudie III bestod urvalet av äldre i behov av hjälp för att klara dagligt liv. De 294 äldre (55 %) som rapporterade smärta jämfördes med dem (n=238) som inte rapporterade smärta. Ingen signifikant skillnad kunde identifieras i demografiska data och ekonomisk situation vid jämförelse mellan dem med respektive utan smärta (Delstudie III). Bland dem med smärta (och som svarade på vidare frågor om sin smärta) (n=161), uppgav 37 % att de inte fått någon diagnos eller visste orsaken till smärtan (Delstudie III & IV). De mest vanligt förekommande rapporterade orsakerna (Delstudie III & IV) till smärta var artros (34 %), olika muskuloskeletala sjukdomar/besvär (27 %) och olika typer av reumatiska sjukdomar (20 %). Smärtan rapporterades vara lokaliserad till ben/fötter (33 %), rygg (22 %), höft (15 %) samt armar/händer (14 %).

Delstudie IV fokuserade de äldre med kronisk smärta och i behov av hjälp för att klara dagligt liv. De äldre i särskilt boende rapporterade signifikant högre grad av smärta jämfört med de som bodde i eget boende, och de som bodde tillsammans med någon rapporterade signifikant högre grad av smärta än de som bodde ensamma (Delstudie IV). När smärta mättes med smärtinstrumentet MPI-S, identifierades ingen signifikant skillnad mellan de olika sub-skalorna vid jämförelse mellan de äldre boende i eget boende och de äldre boende i särskilt boende. De som bodde ensamma hade signifikant lägre värde i sub-skalorna ”interference” och ”support” jämfört med de som bodde tillsammans med någon.

Kronisk smärta, liksom andra besvär som gångproblem, trötthet, sömnbesvär, nedstämdhet, var signifikant mer vanligt med högre ålder (Delstudie I). Sömnbesvär var signifikant mer vanligt med högre ålder bland de som rapporterade smärta. Med högre ålder ökade även behovet av hjälp för att klara dagligt liv (både PADL och IADL) signifikant medan livskvalitén (mätt med SF-12) var signifikant lägre.

Faktorer relaterade till smärta bland de äldre (75+) var gångsvårigheter, övrig nedsatt rörlighet, trötthet, sömnproblem, nedstämdhet/depression, och livskvalitet (Delstudie I). Gångsvårigheter, övrig nedsatt rörlighet, trötthet, sömnproblem, och nedstämdhet/depression var signifikant mer vanligt bland dem med smärta jämfört med dem utan smärta i alla åldersgrupper (Delstudie I, II, III). Dessa besvär var inte bara mera vanligt förekommande utan även graden av besvär var högre bland dem med smärta. De med smärta rapporterade även signifikant mer behov av hjälp för att klara dagligt liv (både PADL & IADL).

Livskvalitet bland äldre med smärta

Livskvaliteten var signifikant lägre, dels med högre ålder, dels för de som rapporterade smärta (Delstudie I, II, III). Signifikant lägre livskvalitet återfanns också i alla åldersgrupper bland dem med smärta, jämfört med dem utan smärta (Delstudie I). Bland de allra äldsta (85+) var livskvaliteten (både generell och hälsorelaterad) signifikant lägre bland dem med smärta, jämfört med dem utan smärta, oavsett ålder och kön (Delstudie II). I delstudie II (de i åldrarna 85+) rapporterade kvinnor signifikant lägre generell och hälsorelaterad livskvalitet i stort sett i alla sub-skalor jämfört med männen. De i åldrarna 75 år och över med smärta och i behov av hjälp för att klara dagligt liv rapporterade också signifikant lägre generell och hälsorelaterad livskvalitet än dem utan smärta (Delstudie III).

Fem centrala faktorer, bland de allra äldsta (85+), var signifikant relaterade till generell och hälsorelaterad livskvalitet: gångsvårigheter, trötthet, nedstämdhet/depression, boendeform/boendesituation samt ekonomisk situation (Delstudie II). Att bo ensam samt att bo i särskilt boende var den boendeform/boendesituation som påverkade livskvalitén negativt. Dålig/mycket dålig ekonomisk situation var associerad med låg livskvalitet, medan god/mycket god ekonomisk situation var associerad med hög livskvalitet.

Bland de äldre med smärta och i behov av hjälp för att klara dagligt liv var gångsvårigheter, övrig nedsatt rörlighet, trötthet, sömnproblem, nedstämdhet/depression och att bo i särskilt boende signifikant associerat med låg livskvalitet (Delstudie III). Regressionsanalyserna visade olika modeller för generell respektive hälsorelaterad livskvalitet (Delstudie III). Generell livskvalitet var associerat med nedsatt rörlighet, sömnproblem och nedstämdhet/depression, medan hälsorelaterad livskvalitet var associerad med gångsvårigheter, övrig nedsatt rörlighet, trötthet och att bo i särskilt boende.

Smärtlindringsmetoder

I delstudie IV undersöktes smärtlindringmetoder som användes av äldre (75+) med smärta och i behov av hjälp för att klara dagligt liv. Urvalet bestod av 229 (79 %) respondenter som bodde i eget boende och 65 (21 %) respondenter i särskilt boende. Bland de äldre som bodde i eget boende, bodde 142 (62 %) ensamma och 87 (38 %) bodde tillsammans med någon. Bland dem i eget boende erhölls hjälp mestadels från barn som ej bodde i samma hushåll (42 %), hemtjänst (41 %) och/eller make/maka (28 %).

I genomsnitt användes 3,0 (q3–q1; 5,0–2,0) metoder för att lindra smärtan. Sex (3,8 %) personer använde inte någon smärtlindringmetod alls, och dessa sex personer återfanns alla i eget boende. Det fanns ingen signifikant skillnad, varken i antal metoder som användes eller i ADL-grad vid jämförelse mellan dem i eget respektive särskilt boende. De som bodde ensamma använde dock signifikant färre (md 3,0; q3–q1: 4,0–2,0) metoder än de som bodde tillsammans med någon (md 4,0; q3–q1: 6,0–2,0).

Receptbelagd medicin (20 %), vila (20 %) och metoder för distraktion (15 %) var de metoder som användes mest frekvent, medan TENS (0,5 %), kyla (1,4 %), alkohol (1,4 %), och stödgrupper (0,5 %) var de metoder som användes minst (Delstudie IV). Det fanns ingen signifikant skillnad vid jämförelse mellan boende i särskilt boende och i eget boende angående de metoder som användes. Bland de som bodde i eget boende användes massage signifikant oftare av de som bodde ensamma än de som bodde tillsammans med någon, i övrigt identifierades inga signifikanta skillnader mellan de båda grupperna.

Grad av effektivitet i smärtlindringsmetoderna jämfördes mellan personer i olika boendeformer (Delstudie IV). Signifikant högre grad av effektivitet återfanns bara i ”tala med någon som förstår” bland dem i särskilt boende, jämfört med dem i eget boende. De som bodde tillsammans med någon uppgav receptbelagd medicin, vila, samt ”andra metoder för att lindra smärtan” som signifikant mera effektiva än vad de som bodde ensamma uppgav. De effektivaste metoderna för personer i eget boende uppgavs vara receptbelagd medicin, icke-receptbelagd medicin samt vila. Bland dem i särskilt boende uppgavs kyla, alkohol, värme, motion/rörelse, ”att tala med någon som förstår” samt att använda ”andra metoder för att lindra smärtan” som de mest effektiva metoderna. Stretching, ombyggnad av sängen, salvor/liniment, akupunktur och hälsokostpreparat var exempel på metoder som uppgavs vara ”andra metoder för att lindra smärtan”. Den metod som uppgavs, av de som bodde tillsammans med någon, som den mest effektiva var motion/rörelse, medan de som bodde ensamma uppgav varm dusch/bad som den mest effektiva metoden.

Sammanfattningsvis visar resultaten att smärta är vanligt bland äldre och förekomsten av kronisk smärta tenderar att öka med högre ålder. Vidare visar resultaten att äldres livskvalitet tenderar att vara lägre med högre ålder och vara ännu lägre bland dem med smärta. Smärta och livskvalitet är dels nära relaterade till varandra dels relaterade till andra faktorer såsom gång- och rörelsenedsättning, trötthet, sömnsvårigheter, nedstämdhet/depression, och nedsatt ADL-förmåga. Således krävs systematisk bedömning av och åtgärder mot såväl smärta som relaterade problem för att kunna ge en god vård och öka livskvalitén bland äldre med kronisk smärta. Det var mestadels de mest välkända metoderna (receptbelagd medicin, vila samt distraktion) som användes i olika kombinationer. Resultaten belyser vikten av åtgärder från hälso- och sjukvårdspersonal för att den äldre skall erhålla så optimal smärtlindring som möjligt. Exempel på åtgärder kan vara uppföljning och utvärdering av den äldres smärta och nuvarande smärtlindring, information om och undervisning i användandet av olika tillgängliga metoder, samt individuellt anpassade kombinationer av smärtlindringsmetoder. Information bör vara riktad såväl till den äldre med smärta som till dennes anhöriga och eventuell personal.

Detaljer

Författare
Enheter & grupper
Forskningsområden

Ämnesklassifikation (UKÄ) – OBLIGATORISK

  • Omvårdnad

Nyckelord

Originalspråkengelska
KvalifikationDoktor
Tilldelande institution
Handledare/Biträdande handledare
  • [unknown], [unknown], handledare, Extern person
Tilldelningsdatum2003 okt 2
Förlag
  • Department of Nursing, Faculty of Medicine, Lund University
Tryckta ISBN91-628-5772-X
StatusPublished - 2003
PublikationskategoriForskning