Ett Problem för Hares Superveniensrelation

Forskningsoutput: TidskriftsbidragArtikel i vetenskaplig tidskrift

Abstract

R. M. Hare skriver första gången om superveniens i boken Language of Morals (LM). Han är inte den förste som understrukit att värdeomdömen handlar om så kallade supervenienta egenskaper – dvs. egenskaper som tillfaller bäraren av värdet i kraft av alla eller några av dess övriga egenskaper. Han ståtar dock i många arbeten med att ha varit den första som gav denna speciella relation ett namn. Det skulle dröja drygt trettio år innan han på ett mera genomarbetat sätt på nytt tog upp tråden, men då ägnade han också en hel artikel åt ämnet (‘Supervenience’, 1984). Diskussioner om superveniens hade dessemellan initierats långt utanför moralfi losofernas snäva krets. Kanske var det för att återta mark som han ånyo plockade upp tråden från hans tidigare arbete. Ett skäl var säkert att han nu såg tydligare än vad som var fallet i LM att superveniens inte helt sammanfaller med universaliserbarhet.
Att värdeegenskaper är supervenienta egenskaper råder det stor enighet om idag bland värdeteoretiker. Konsensusen ifråga är dock ringa när denna så kal lade superveniensrelation närmare skall förklaras. I detta arbete koncentrerar jag mig uteslutande på Hares arbete från 1984, som har varit tongivande för non-kognitivisters och värdeirrealisters närmande till ämnet. Om jag har rätt är Hares redogörelse för superveniens inte helt lyckad. Det återstår att se om den reva som fi nns i hans bild av relationen ifråga är allvarlig eller ej. Själv tror jag att den går att sy ihop, och jag avslutar därför med att åtminstone peka på vilka stygn som skall till.

Detaljer

Författare
Enheter & grupper
Forskningsområden

Ämnesklassifikation (UKÄ) – OBLIGATORISK

  • Filosofi

Nyckelord

Originalspråksvenska
Sidor (från-till)47-58
TidskriftSats
Volym5
Utgåva nummer2
StatusPublished - 2004
PublikationskategoriForskning
Peer review utfördJa