Eyewitness testimonies: The memory and meta-memory effects of retellings and discussions with non-witnesses

Forskningsoutput: AvhandlingDoktorsavhandling (sammanläggning)

Abstract

Popular Abstract in Swedish
Det är vanligt att ögonvittnen återger och diskuterar en upplevd brottshändelse med sin familj och vänner. Syftet med dessa diskussioner är att uppdatera familj och vänner om vad som är nytt. Dessa diskussioner har konsekvenser för ögonvittnets senare minnesrapportering och meta-minnesbedömningar. Med minnesrapportering menas här vad ett ögonvittne kan återerinra sig om den bevittnade händelsen och med meta-minnesbedömningar menas ögonvittnets känslor av säkerhet på att hans/hennes minnen av händelsen är korrekta. Vittnens meta-minnesbedömningar kallas nedan konfidensbedömningar. Med uttrycket ”god realism” i meta-minnesbedömningarna menas att nivån på vittnets konfidensbedömningar matchar nivån på korrektheten i vittnets minnesrapportering av den upplevda händelsen. Vittnets minnesrapportering och konfidensbedömningar av sina rapporterade minnen är viktig information i kriminaltekniska sammanhang. Minnet hjälper oss att förstå detaljerna i brottshändelsen och vittnets konfidensbedömningar ger hjälp att förstå korrektheten av dessa minnen. Denna avhandling har undersökt effekterna av att ögonvittnen återberättar och diskuterar (en filminspelning av) en upplevd brottshändelse med icke-vittnen (personer som inte upplevt händelsen) på ögonvittnens minnesrapportering och på deras konfidensbedömningar av de rapporterade minnena.

I Studie I fick deltagarna först se en kort film (c:a 4 minuter) och därefter fem gånger över en tre-veckorsperiod uppdelade i tre betingelser antingen enbart fick återberätta händelsen eller både återberätta och diskutera händelsen med icke-vittnen (antingen i en laboratoriemiljö eller med familjemedlemmar och vänner). Lyssnarna var nya personer i var och en av de fem sessionerna. Dessa tre försöksbetingelser jämfördes mot en kontrollbetingelse där dessa aktiviteter inte skedde. Alla deltagarna genomförde en avslutande sjätte testsession där vittnena fick instruktionen att återberätta allt vad de kan minnas av den upplevda händelsen (dvs öppen fri framtagning) och tre dagar senare ge konfidensbedömningar av de olika ingående elementära minneutsagorna i de rapporterade minnena. Av intresse i studien var alltså effekten av upprepat återberättande och diskussioner av en upplevd händelse på ögonvittnens minnesrapportering och på realismen i vittnenas konfidensbedömningar i den avslutande sjätte testsessionen. Resultaten tyder på att diskussioner om en upplevd händelse kan minska några av de positiva effekterna på kvalitén i minnesrapporteringen och på realismen i meta-minne som orsakas av enbart återberättande, men att diskussionerna inte får stora negativa effekter jämfört med en kontrollbetingelse där återberättande och diskussioner av händelsen inte skett. Analys av vilken typ av frågor lyssnarna ställde visade att man frågade mer om de perifera detaljerna i händelsen, jämfört med händelsens centrala detaljer (i första hand handlingar). En uppföljande studie till studie I genomfördes ett år senare. Denna studie visade inga kvarstående tecken på de fördelar på minnesrapportering och meta-minne som deltagarna i den betingelse som enbart återberättat händelsen fem gånger uppvisade i slutsessionen i Studie I efter c:a 24 dagar. Däremot hade deltagarna, i den betingelse som enbart återberättat händelsen, efter ett år ett högre antal korrekta minnesrapporterade utsagor jämfört med deltagarna i kontrollbetingelsen.

Studie II utgick delvis från samma data som i Studie I. Här undersöktes effekten av ögonvittnens diskussioner med icke-vittnen på ögonvittnens minne och meta-minne realism för olika typer av information. De olika typer av information som analyserades var Forensiskt central, Forensiskt perifer och Icke-forensiskt relevant information. De två Forensiskt relevanta informationstyperna är sådan information som det är troligt att polisen kan vilja ha i början av en brottsutredning. Resultaten från de två experimenten i Studie II visade att deltagarna hade bättre minne och meta-minne realism för Forensiskt central och för Icke-forensiskt relevant information än för Forensiskt perifer information. Dessutom var deltagarna i de fyra betingelserna i Experiment I (samma fyra betingelser som i Studie I) lika kapabla att skilja mellan korrekt och inkorrekt objekt med hjälp av nivån på sina konfidensbedömningar för alla tre informationstyperna. Experiment 1 i Studie II visade också att deltagarna i de betingelser där deltagarna återberättade och diskuterade händelsen rapporterade ett högre antal korrekta Forensiskt centrala minnesutsagor jämfört med kontrollbetingelsen.

Studie III gällde data från två av betingelserna i Studie I, närmare bestämt inspelade data från de fem återgivningsomgångarna i den betingelse där deltagarna enbart återberättat händelsen och inspelade data från den betingelse där deltagarna både återberättade och diskuterade händelsen i laboratoriet. Studien visade att deltagarna i den betingelse där deltagarna både återgav och diskuterade händelsen uppvisade mer reminiscens (fler minnesutsagor, både korrekta och inkorrekta över de fem sessionerna) och mer hypermnesi (tillskott av mer korrekta minnesutsagor över de fem sessionerna) än deltagarna i den betingelse där de bara återberättade händelsen fem gånger över tre veckor. Resultaten visade också att antalet gånger en minnesutsaga upprepades under sessionerna var förenat med en högre sannolikhet för att minnesutsagan skulle återges vid den slutliga återgivningen. Däremot hade det, intressant nog, ingen effekt om minnesutsagorna hade återberättats eller diskuterats i en tidigare eller senare session (av de 5 sessionerna) på om minnesutsagan skulle redovisas i den sjätte testsession eller inte. Slutligen visade resultatet i Studie III att de Forensiskt perifera minnesutsagorna, men inte de Forensiskt centrala utsagorna, uppvisade en så kallad reitereringseffekt vilken innebär att säkerhetskänslan (dvs upplevd konfidens att utsagan är korrekt) höjs som en effekt av att utsagan upprepas fler gånger. Detta kan bero på att den Forensiskt perifera informationen är mindre välintegrerad än den Forensiskt centrala informationen.

Detaljer

Författare
  • Farhan Sarwar
Enheter & grupper
Forskningsområden

Ämnesklassifikation (UKÄ) – OBLIGATORISK

  • Psykologi

Nyckelord

Originalspråkengelska
KvalifikationDoktor
Tilldelande institution
Handledare/Biträdande handledare
Tilldelningsdatum2011 jan 28
Förlag
  • Department of Psychology, Lund University
Tryckta ISBN978-91-978718-9-1
StatusPublished - 2011
PublikationskategoriForskning

Nedladdningar

Ingen tillgänglig data