Luftkvalitet i överbyggda stationsmiljöer

Forskningsoutput: Bok/rapportRapport

Abstract

Den pågående expansionen av järnvägstransporter, för både personresor och varutransporter, gör att den rälsbundna trafiken ökar kraftigt. I samband med att personresor och pendling med tåg och järnväg ökar sker också en expansion av antalet mer eller mindre slutna stationsmiljöer under mark. Dessa miljöer kan innebära en hälsorisk genom kombinationen av slutna utrymmen och höga halter av luftburna partiklar som den rälsbundna trafiken ger upphov till. Det finns därför ett behov av att analysera vilka kritiska nivåer av luftföroreningar som kan uppkomma i stationsmiljöer och vilka eventuella risker denna exponering kan medföra för individers hälsa.

Mätningar har visat att halterna på överbyggda järnvägsstationer samt stationer under mark är väsentligt högre än på motsvarande öppna stationer. Forskningen inom området är begränsad och Trafikverket har inga rutiner för att utföra luftmätningar, och inga rikt- eller gränsvärden för luftföroreningar att förhålla sig till. År 2013 genomförde därför Institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå Universitet på uppdrag av Trafikverket en kunskapssammanställning över hälsoeffekter av luftföroreningar i stationsmiljöer till järnvägstunnlar [1]. Denna kunskapssammanställning visade bl.a. på att det fanns omfattande kunskapsluckor rörande emissioner och exponeringsförhållande i järnvägstunnlar. Baserat på tillgängliga studier inom området sammanfattar rapporten att riktvärden för emissioner i järnvägstunnlar behöver ta hänsyn till typ av trafik (exempelvis diesellok eller el). Vidare konkluderas att gränsvärden för partikelhalter (baserade på massa) bör utgå från de gränsvärden som gäller i ”vanliga” urbana miljöer.

Nytillkomna studier avseende luftkvalitén i överbyggda stationer, mätt som partikelhalter, visar att halterna riskerar att bli mycket höga i denna typ av miljöer. Det är främst järnhaltiga partiklar som emitteras i dessa miljöer till följd av slitage mellan tågsätt och räls. Vid bristfällig ventilation kan partikelhalterna bli mycket höga. Partikelhalterna i dessa miljöer uppvisar vecko- och dygnsvariationer som följer trafikintensiteten på rälsen. Halterna tenderar att vara som högst under veckodagar och vid pendlingstid eller strax därefter för att sedan sjunka.
Studier avseende pendling och vistelse i överbyggda stationsmiljöer och tunnelbanor har visat att exponeringen för partiklar kan bli omfattande och, i Europa, oftast högre än vid pendling med andra färdsätt.
Kunskapen kring järnvägsemitterade partiklars sammansättning och toxicitet är fortfarande begränsad. Partiklarna har, jämfört med partiklar i urban bakgrundsmiljö, högt metallinnehåll vilket skulle kunna innebära att de är mer toxiska. Den begränsade litteraturen på området är inte samstämmig i detta avseende. Då det fortfarande finns ett begränsat antal epidemiologiska studier kring hälsoeffekter från vistelse (pendling, arbete) i överbyggda stationsmiljöer och då detta är en miljö i vilken även känsliga individer ska kunna vistas utan risk för negativ hälsopåverkan bör försiktighetsprincipen råda; Miljöbalken 2 kap. 2 §. Klarlagt är dock att den allmänna partikelbelastningen i dessa miljöer riskerar att bli mycket hög och att höga halter och koncentrationer av partiklar i sig har en negativ inverkan på hälsan.
Då specifika rikt- och gränsvärden saknas för överbyggda stationsmiljöer och tunnelbanesystem är det rimligt att rådande miljökvalitetsnormer bör gälla även i dessa miljöer. Baserat på ovanstående ser vi ingen anledning att ändra på de föreslagna riktvärden för PM10 på 200 µg/m3 (timmedelvärde) och 100 µg/m3 (dygnsmedelvärde) som föreslogs av Järvholm et al. (2013). I beaktande av nuvarande kunskapsläge kring de negativa hälsoeffekterna av finare partiklar (PM2,5) och höga partikelkoncentrationer anser vi det däremot tillämpligt att även basera riktvärden på de mindre partikelfraktionerna. Då det saknas miljökvalitetsnormer avseende partikelantal bör riktvärdet utgå ifrån partikelhalt där dygnsmedelhalten av PM2,5 inte bör överskrida 50 µg/m3 för att utgöra ett skydd för de individer som vistas längre tider i dessa miljöer.
För att säkerställa en hälsosam vistelse och arbetsmiljö i överbyggda stationsmiljöer rekommenderar vi vidare en implementering till svenska förhållanden av åtgärdsförslagen enligt rekommendationerna från det EU-baserade IMPROVE-projektet vilket återfinns i rapporten ”Improving air quality in the subway environment – technical guide” [70].

Detaljer

Författare
Enheter & grupper
Externa organisationer
  • Göteborgs universitet
  • Region Skåne
Forskningsområden

Ämnesklassifikation (UKÄ) – OBLIGATORISK

  • Medicin och hälsovetenskap
  • Miljömedicin och yrkesmedicin

Nyckelord

  • Luftföroreningar, Partiklar, Överbyggda stationer, Tunnelbana, Hälsoeffekter
Originalspråksvenska
UtgivningsortStockholm
FörlagTrafikverket
UppdragsgivareSwedish Transport Administration
Antal sidor33
ISBN (elektroniskt)978-91-7725-424-9
ISBN (tryckt) 978-91-7725-423-2
StatusPublished - 2019 mar 1
PublikationskategoriForskning

Nedladdningar

Ingen tillgänglig data