Lymphoedema and Breast Cancer. A Physiotherapeutic Approach.

Forskningsoutput: AvhandlingDoktorsavhandling (sammanläggning)

Abstract

Popular Abstract in Swedish
Bröstcancer är den vanligast förekommande cancerformen hos kvinnor. Under sin livstid kommer tio procent av den kvinnliga befolkningen att få bröstcancer men endast en minoritet kommer att avlida av den. Operation är den vanligaste behandlingen och kombineras oftast med strålbehandling. Armlymfödem samt nedsatt axelrörlighet och muskelstyrka är välkända sidoeffekter till dessa behandlingar. Sjukgymnastik används ofta i syfte att förebygga och behandla dessa sidoeffekter.

Det huvudsakliga syftet med denna avhandling var att söka kunskap om vilka bröstcancer-behandlade patienter som riskerar att få lymfödem, när i tiden efter operationen ödemet debuterar och hur det utvecklas, förebyggande åtgärder, behandling samt slutligen patientens upplevelse av att ha armlymfödem. Avhandlingen består av fem delarbeten:

I det första arbetet, som är en prospektiv studie, mättes armvolym, axelrörlighet och styrka hos 61 kvinnor, som opererats med axillutrymning med eller utan tillägg av strålbehandling. Mätningarna gjordes före operationen samt varje månad upp till 6 månader och vid 1 och 2 år efter operationen. Resultaten visar på vikten av att sjukgymnasten noga följer förloppet speciellt för tidig upptäckt av ödem och nedsatt axelrörlighet i den grupp som fått strålbehandling mot axillen, och nedsatt styrka för hela gruppen.

I det andra arbetet jämfördes 71 bröstcancerbehandlade kvinnor som utvecklat armlymfödem med lika många, som cancerbehandlats på samma sätt, men inte fått ödem. Jämförelsen avsåg cancerbehandlingen, yrke/sysselsättning och livsstil. Resultaten pekar på att kvinnor, som bröstcancerbehandlats med eller utan tillägg av strålbehandling, kan bibehålla samma arbetsbelastning och aktivitetsnivå, som före operationen, utan ökad risk att utveckla armlymfödem. Ett högre body mass index (vikt i förhållande till längd) kan möjligen öka risken för att utveckla lymfödem.

I det tredje arbetet, som är en interventionsstudie, jämfördes effekterna av behandlingsmetoderna manuellt lymfdränage (MLD) och lymfpulsator (LP). Tjugoåtta kvinnor med armlymfödem efter bröstcancer fick först 2 veckors behandling med kompressionsstrumpa av standardtyp och därefter ytterligare 2 veckors behandling med antingen MLD eller LP. Såväl behandling med strumpa som med MLD eller LP gav mätbar minskning av ödemet och man såg ingen skillnad i den ödemminskande effekten av MLD jämfört med LP. MLD gav också minskad tyngd- och spänningskänsla i armen.

I det fjärde arbetet, som också är en interventionsstudie, undersöktes effekterna av bandagering med lågkompressivt bandage (CB) enbart eller i kombination med manuellt lymfdränage (MLD) för 38 kvinnor med armlymfödem efter bröstcancer. Efter behandling med CB enbart i 2 veckor allokerades patienterna till antingen fortsatt CB behandling eller till CB kombinerat med MLD under 1 vecka. Resultaten visar att CB är en effektiv behandling med avseende på ödemreduktion och subjektiv tyngd- och spänningskänsla. Tillägg med MLD minskar ytterligare ödemet och även smärtupplevelse.

I det femte arbetet, som är en kvalitativ studie, intervjuades 12 yrkesarbetande kvinnor med lätta till måttliga armlymfödem efter bröstcancerbehandling. Syftet var att nå en djupare kunskap om hur de upplevde sin situation med fokus på lymfödemet. Vid analys har ett fenomenologiskt perspektiv tillämpats och även "critical incident" metoden har använts. Resultatet pekar på att det finns många praktiska och psykosociala problem relaterade till armlymfödemet. Tre huvudtemata framstod som viktiga, nämligen:1) attityder från omgivningen, 2) den kroniska sjukdomen samt olika sätt att hantera sin situation dvs 3) copingstrategier, såväl problemfokuserade som emotionfokuserade. Det är av stort värde att sjukvårdspersonalen har förståelse för problemen och möjlighet att stärka patientens förmåga att hantera situationen.

Sammanfattningsvis pekar denna avhandling på att sjukgymnastik med syfte att förebygga armlymfödem bör motverka sänkning av den fysiska aktivitetsnivån, samt fokusera på patienter med ökad risk att utveckla lymfödem. När ett lymfödem uppstått bör tyngdpunkten ligga på tidig upptäckt och behandling, samt på patientens behov av att få uttrycka både fysiska och psykosociala problem relaterade till lymfödemet.

Detaljer

Författare
Enheter & grupper
Forskningsområden

Ämnesklassifikation (UKÄ) – OBLIGATORISK

  • Sjukgymnastik

Nyckelord

Originalspråkengelska
KvalifikationDoktor
Tilldelande institution
Handledare/Biträdande handledare
  • [unknown], [unknown], handledare, Extern person
Tilldelningsdatum2002 mar 1
Förlag
  • Department of Physical Therapy, Lund University Hospital
Tryckta ISBN91-628-5117-9
StatusPublished - 2002
PublikationskategoriForskning

Nedladdningar

Ingen tillgänglig data