Emma Hammarlund är forskargruppsledare för forskargruppen

Djur och växter är två ovanligt framgångsrika versioner av flercellighet som utvecklats under Jordens historia. Trots att många har undrat och ännu undersöker så vet vi inte varför djur – vars diversitet ökade först – gick från att vara få och obetydliga till att kolonisera det mesta av Jordens yta. Förklaringar spänner mellan miljömässiga faktorer (som syre) till ekologiska (som att någon började äta andra), men enigheten är stor. För att komma vidare så använder vi tumörer som informationskälla. Tumörer är visserligen en ful version av flercellighet, men de tar utvecklingssteget från encellighet till flercellighet på ett sätt som kan studeras i labb. Kunskap om hur tumörer lyckas ta utvecklingssteget från encellighet till flercellighet (och omvänt) har bidragit med en helt ny syn på vad som behövs för att ’vara stor’.

Vi använder både geologi, experimentell biologi och tumörbiologi, för att förstå vad vävnad behövs för att formas och förnyas – även ur ett historiskt perspektiv. Ett forskningsspår studerar hur cellers svar på olika syretryck, så kallat hypoximaskineri, skiljer sig mellan växter, djur och inom djur. Ett annat forskningsspår försöker förstå om cancerceller använder historiska genetiska program för att exempelvis bli rörliga eller tåla förgiftning. Att möta föränderlig miljö är något som organismer har anpassat sig till över miljontals år.