Forskargruppen bedriver forskning inom området trafikplanering med fokus på äldre och personer med funktionsnedsättningar. Forskningen omfattar utemiljö/gångmiljö, kollektivtrafik, färdtjänst samt biltrafik och syftar till att öka säkerheten/tryggheten och tillgängligheten/användbarheten i trafiken och samhället. Det yttersta målet är att öka mobiliteten och delaktigheten för dessa grupper. Forskargruppen har ett väl utvecklat nationellt och internationellt kontaktnät samt är engagerad inom ramen för flera EU-finansierade projekt inom forskningsområdet. Verksamheten har god extern finansiering från svenska statliga forskningsråd, flera sektorsmyndigheter samt ett antal mindre forskningsfinansiärer. 

Grundläggande för forskningen är samhällets mål om ett tillgängligt och användbart trafiksystem för alla, utgående från Regeringens propositioner 1999/2000:79 (”Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken”) och 2000/01:48 (”Tillgänglighet i offentliga lokaler och på allmänna platser”) och Boverkets Föreskrifter HIN 3, BSF:2013:9 (Enkelt avhjälpta hinder) och ALM 2, BFS 2011:5. 

Inom tillgänglighetsområdet är vårt grundläggande synsätt att en användbar och attraktiv trafikmiljö uppnås endast om man har ett helhetsperspektiv (”hela-resan-perspektiv”) både i forskning och implementering. Vi ägnar oss dels åt mera grundläggande metodutveckling, dels åt utvecklings- och demonstrationsprojekt både i form av studier av behov, krav och effekter av åtgärder i den fysiska miljön. Ett annat forskningsområde är utveckling och test av nya fordon och system inom kollektivtrafiken. Ny teknologi och vilka implikationer denna har för äldre personer och personer med funktionsnedsättningar samt deras möjligheter att röra sig i trafiken eller använda systemen är en viktig frågeställning. Forskningen har hittills haft stort fokus på den äldre befolkningen och på personer med rörelsenedsättning. Under senare år har vår forskning dock även inriktats på personer med orienteringssvårigheter, dvs personer med kognitiva funktionsnedsättningar och personer med synnedsättningar och dessa gruppers möjligheter att röra sig i trafikmiljön framförallt i kollektivtrafiken och i gångtrafikssystemet. 

Inom trafiksäkerhetsområdet inriktar sig forskningen särskilt på äldre personers olyckor och skador i trafiken, inte minst fallolyckor som fotgängare. Under senare år har vi bland annat kartlagt förekomsten och konsekvenserna av fallskador i trafikmiljön bland äldre personer, och funnit att denna typ av skada i trafiken är den utan jämförelse största bland äldre personer. Ur ett folkhälsoperspektiv är det särskilt angeläget att dessa skador uppmärksammas och analyseras. Vår forskning inriktas nu på att försöka finna riskfaktorer hos individ respektive i miljön för fallolyckor bland äldre personer. Även äldre bilförares subjektiva respektive objektiva risker i trafiken är ett forskningsområde. 

Forskargruppen engagerar såväl doktorander som post-docs. Utöver verksamhetsansvarig professor ingår även två seniora forskare, professor, i gruppen. Forskningen är knuten till CASE (Centre of Ageing and Supportive Environments) som är ett tvärvetenskapligt centrum vid Lunds universitet, finansierat av Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte). CASE består av forskargrupper från Medicinska fakulteten, Lunds Tekniska Högskola och Samhällsvetenskapliga fakulteten. Forskningen är uttalat interdisciplinär till sin natur och engagerar såväl seniora forskare som post-docs samt doktorander från de tre fakulteterna.  

Det är vår förhoppning att forskningen, inom den tvärvetenskapliga forskarmiljö som vi verkar, ska kunna bidra till ökad tillgänglighet/användbarhet och säkerhet/trygghet i trafiksystemet för äldre och personer med funktionsnedsättningar vilket ska resultera i en ökad effektivisering av transporterna i samhället och därmed en ökad tillväxt. Begreppet tillväxt skall i detta sammanhang ses i termer av ökad rörlighet för alla, mindre behov av (kostsamma) särlösningar, t ex färdtjänst, färre skadade i trafikmiljön samt mindre behov av samhällets resurser i form av vård, omsorg och personlig assistans. Ett sådant synsätt bidrar till bättre samordning och utnyttjande av fordon i kollektivtrafiken, förutom rent ekonomiska vinster, även positiva miljöeffekter avseende yttre miljö i vid bemärkelse.