Algoritmiskt orörliga: folkrätt i en era av teknologisk kontroll av migration

Idag är den så kallade flyktingkrisen en av de mest signifikanta politiska, rättsliga och humanitära frågorna I Europa. Enbart under året 2015 nådde antalet nya asylsökande inom Europeiska unionen den rekordhöga siffran 1,257,030. En ökning på nära 50% jämfört med året innan. Eurostat rapporterar att nästan samma siffra upprätthållits under år 2016. En så stor förflyttning av människor innebär ett flertal logistiska, politiska och rättsliga utmaningar. I dagens rättsliga och politiska klimat är ett av de vanligaste sätten att hantera både den humanitära krisen och den logistiska utmaningen i att ta emot så många asylansökningar, att förhindra migranter från att komma in i Europa. En av de mest aktuella metoderna för att genomföra en sådan praktik är användning och utveckling av digital teknologi och mobilitetsövervakning. Ett exempel är att utvecklingen av elektroniska pass och ’smarta’ gränser, I kombination med den integrerade multinationella digitala plattformen Eurosur, nu möjliggör produktion av kartor där migranters rörelser kan följas i realtid och där insamlade data kan användas för att förutse möjliga riskgrupper och problemområden. De möjligheter som den nya teknologin innebär kan dock underminera en grundläggande princip inom asylrätten: principen om non refoulement, som

förhindrar stater att avvisa flyktingar som riskerar att utsättas för allvarlig fara. Nya teknologiska lösningar ger gränsbevakare möjlighet att agera i förebyggande syfte och före statens rättsliga ansvar triggas. I förlängningen kan det ökade användandet av sådan teknologi omforma folkrätten på ett sätt som påverkar skyddssökandes mänskliga rättigheter negativt. Vilken betydelse har folkrätten i den digitala teknikens tidsålder? Kan den folkrätten förhindra potentiellt våldsamma konsekvenser av den nya teknologin? Och än viktigare, kan nya normer formas ur den nya teknologiska praktiken? Projektet kommer att besvara sådana frågor i relation till europeisk gränsbevakning och bidra till en ny förståelse för interaktionen mellan folkrätt och teknologi.