Som talare använder vi verbal själv-monitorering för att övervaka vårt eget tal, och på så sätt kan vi t.ex. upptäcka och korrigera felsägningar. En betydligt mindre utforskad aspekt av själv-monitorering är huruvida vi som talare även använder monitorering, och t.o.m. andra lyssnares reaktioner, för att specificera för oss själva vad vi egentligen säger.

I mitt avhandlingsprojekt använder jag en ny metod för att manipulera segment av talat språk. Försöksdeltagaren utrustas med ett headset och får endast feedback via lurarna. Sedan instrueras han/hon i en uppgift, t.ex. det välkända Stroop-testet. Allteftersom försöksdeltagaren utför uppgiften spelas ord som han/hon uttalar för att senare infogas i realtid under testet. Eftersom detta infogande kombineras med att ljudet från försöksdeltagarens egentliga tal stängs av, så kommer försöksdeltagarna höra sig själva säga ett annat ord än vad han/hon egentligen säger.

På så sätt skapas en kontrast mellan en (antagen) intern kommunikativ intention och det faktiska utfallet av yttrandet. Om befästandet av meningen av självproducerat tal är resultatet av en ständigt pågående tolkningsprocess som inkluderar själv-monitorering (snarare än att monitorering är det sista steget i en seriell process), så kommer en manipulering potentiellt att upplevas som egenproducerad och bli en faktor i försökspersonernas tolkning av yttrandet.

Projektet bedrivs med anslag från Crafoordska Stiftelsen, samt från Fil dr Uno Otterstedts fond.