I ett projekt om grammatisk utveckling hos vuxna andraspråksinlärare av svenska undersöker jag läromedel i Sfi utifrån processbarhetsteorin och utifrån olika komplexitetsmått, som till exempel bisatsanvändning, nominalfraser och fundamentvariation. I grunden ligger en problematisering av begreppet språklig progression. Flera språkinlärningsteorier betonar vikten av att inputen ligger steget före inläraren så att utveckling kan ske. Det är därför motiverat att undersöka om inputen, i det här fallet läromedlen, följer processbarhetsteorins grammatiska utvecklingsstadier samt om språket visar på progression i komplexitet. Projektet syftar till att förankra undervisningen i svenska för invandrare i den forskning som finns om andraspråksinlärning, och kan därmed bidra till den satsning som regeringen vill göra på en förbättrad Sfi-utbildning. I förlängningen är syftet att bidra till en ökad språkutveckling för inlärare med svenska som ett andraspråk.