Utanför Haväng i Hanöbukten bereder ett undervattenslandskap av rotfasta träd, gyttjebankar och arkeologiska artefakter ut sig, som vittnar om att Östersjöns vattennivå en gång varit betydligt lägre än den är idag. I mitt doktorandprojekt undersöker jag området med en rad olika metoder för att få en bättre förståelse för Östersjöns utveckling och dynamik under tidigholocen tid (cirka 12000 – 8000 år sedan) samt att skapa en miljö- och klimatrekonstruktion av det forna landskapet.

Vi dyker kontinuerligt i området för att undersöka platsen och plocka upp trädstammar för dendrokronologisk analys, som kan visa på trädens ålder och levnadsförhållanden. Borrkärnor från havsbottnen analyseras och dateras och ligger tillsammas med högupplöst batymetridata till grund för tolkningar av landskapsutvecklingen i området. Projektet sker i nära samarbete med arkeologer från Lunds universitet för att sätta sig in i hur människan nyttjade denna rika kuststräcka och hur de anpassade sig till de ständiga landskaps- och vattennivåförändringar som skedde under tidigholocen.