Bengt Sivberg

En viktig uppgift för barnhälsovården är att tidigt upptäcka och ge stöd åt barn med behov av tidiga insatser. För denna uppgift behövs såväl evidensbaserade metoder som kompetent personal. Andelen barn med behov inom det neuro-psykologo-biologiska området har ökat. Möjliga orsaker till detta kan vara ökad medvetenhet om betydelsen av tidig diagnostik, miljögifter och annan miljöpåverkan, stora flyktingströmmar i världen och genetiska faktorer. Även andelen prematurt födda barn och den förhöjda åldern för förstföderskor i västvärlden kan möjligen bidra. 

Spädbarn med tidig genomgripande störning kan uppvisa ett brett spektra av symtom. Det kan handla om svårigheter att relatera och kommunicera, att etablera ögonkontakt, svårigheter med uppmärksamhet, att uppvisa socialt leende, svårigheter med att uttrycka och visa känslor, gensvar, och svara på föräldrarnas signaler och kontaktförsök. De kan också ha svårigheter med att imitera och visa intresse för människor i sin omgivning. Ibland antar omgivningen att barnet inte hör eftersom det inte reagerar på ljud i sin omgivning. Andra symtom kan vara motoriska svårigheter.

Om dessa barns behov inte möts i ett tidigt skede kan det resultera i att deras svårigheter förstärks vilket i sin tur kan leda till stora kostnader och kräva avsevärda resurser inom barnpsykiatri och barnhabilitering. Familjerna påverkas i hög grad av att ha ett barn eller syskon med särskilda behov. Hela familjen dras in i problemen och påverkas i hög grad. Syskon kan negligeras då föräldrarna får ägna all vaken tid åt barnet med svårigheter.

Ett nytt synsätt har utvecklats inom den neurobiologiska forskningen. En medvetenhet föreligger om möjligheten att med tidiga insatser tillvarata hjärnans plasticitet under de två första åren då hjärnans ”fönster” står öppna för att därefter gradvis stängas. Detta ger en särskild möjlighet att arbeta med påverkan för att på olika sätt utveckla färdigheter som barn av olika skäl tidigare inte kunnat utveckla.

Tidigare har det så kallade Boeltestet haft en central ställning som hörseltest inom barnhälsovården men också för att upptäcka barn med särskilda behov. BOEL testet är emellertid relativt grovmaskigt och är nu på att fasas ut från det kliniska arbetet.  Vår studie bygger på ett arbete som pågått under några år med att utveckla ett nytt screening instrument för att upptäcka genomgripande störning i utvecklingen och/eller autismspektrumstörning. Instrumentet kallas Sök och har 31 observationsfrågor som täcker områdena ömsesidighet, kommunikation, reglering, koordination och stabilitet.  De innehåller också fem intervjufrågor som ställs till föräldrarna när en svårighet har observerats. Frågor ställs också kring sömn och mat eftersom dessa områden kan vara svåra att observera. Screeningen tar ca 20 minuter att genomföra.

Screeningen bygger på en nära samverkan med föräldrarna för att stödja dessa i att bli bättre på att förstå sitt barns signaler, resurser och reaktioner. När ett barn har uppvisat tydliga tecken på svårigheter i samband med screeningen kommer föräldrarna att erbjudas möjlighet att få delta i en intervention under sex månader. Föräldrarna kommer att få såväl utbildning som handledning av ett team under denna tid. För att interventionen ska ha möjlighet att bli framgångsrik måste den genomföras minst vid två tillfällen om vardera 20 min per dag i hemmet. Det är viktigt att interventionen genomförs då barnet är lugnt, mätt och belåtet.

Interventionen inleds om möjligt med spädbarnsmassage för att stärka barnets uppmärksamhet och koncentration inför interventionen.