Jag har varit djupt fascinerad av kemosensation—luktsinnet och smaksinnet—sedan min doktorandtid. Kemosensation gör det möjligt för organismer att uppfatta kemiska signaler i omgivningen och formar beteendeanpassningar som är avgörande för överlevnad och reproduktion.

Ett centralt fokus i min forskning har varit funktionen och evolutionen av insekters kemosensoriska receptorgener. Jag har undersökt evolutionen av receptorer för olika typer av könsferomoner hos nattfjärilar och bidragit till förståelsen av hur funktionell divergens uppstår under starkt selektionstryck. Jag har även karakteriserat allmänna luktreceptorer som känner av attraktiva och aversiva växtutsläpp, vilket har gett insikter i interaktioner mellan insekter och deras värdväxter. Mina medarbetare och jag var pionjärer inom studiet av en annan stor familj av kemoreceptorer, jonotropa receptorer (IR), hos nattfjärilar. Vi rapporterade de första funktionella IR gener i denna grupp, inklusive receptorn för oktansyra, som var konserverad hos nattflyn och styrde deras undvikande av överjästa sockersubstrat.

Under de senaste åren har jag breddat forskningen till kemosensation hos leddjur utanför insekterna (inklusive fästingar och spindlar), vars neurala och molekylära mekanismer fortfarande är i stort sett outforskade.

Med fästingprojektet, finansierat av Formas (Svenska forskningsrådet för hållbar utveckling) och Crafoordska stiftelsen, syftar jag till att kartlägga funktionen hos fästingars kemosensoriska receptorgener. Dessa kan utnyttjas som molekylära måltavlor för att identifiera miljövänliga och innovativa fästingavvisande ämnen. Dessa nya repellenter skulle kunna erbjuda ett hållbart alternativ till nuvarande syntetiska repellenter, som har väckt oro kring hälso- och miljörisker och där resistens hos vektorer blir allt vanligare.

I spindelprojektet, som jag genomför i samarbete med professor Gabriele Uhl vid universitetet i Greifswald i Tyskland, har vi för första gången visat att hanliga spindlar använder sensoriska hår, så kallade “wall-pore” sensiller, på gångbenen för att detektera honors luftburna könsferomoner. Vi har också kunnat visa att deras luktsinne är mycket känsligare än vad vi tidigare trott. Jag kommer nu att fortsätta utforska spindlars kemosensoriska förmågor och de underliggande molekylära och neurala mekanismerna.

Utöver detta har jag ett generellt intresse för olika typer av receptorer och jonkanaler. Jag har breda interna och externa samarbeten och har arbetat inte bara med kemoreceptorer, utan även med GPCR:er och GABA-receptorer hos olika insektsarter, ryggradsdjur och fytoplankton.

Förutom forskning är jag aktivt engagerad i handledning, undervisning och populärvetenskaplig kommunikation.

Bakgrund
Jag disputerade i biokemi och molekylärbiologi år 2011 vid Zoologiska institutet, Kinesiska vetenskapsakademin i Peking. Därefter anslöt jag mig till Feromongruppen vid biologiska institutionen, Lunds universitet, som postdoktor och har sedan dess fortsatt mitt arbete i gruppen som forskare.