I min forskning intresserar jag mig huvudsakligen för kulturella föreställning och praktiker i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Mitt nuvarande projekt, Bantningens feminisering. En komparativ studie av mat och restriktivt ätande ca 1890–1930, finansieras av Vetenskapsrådet och behandlar uppkomsten av en kvinnlig bantningskultur i Skandinavien, Tyskland och Storbritannien mellan åren 1890 och 1930. Syftet är att undersöka hur den kulturella värderingen av vissa livsmedel kom att påverka hur de ansågs interagera med den kvinnliga kroppen och karaktären, samt hur detta avgjorde deras plats i den moderna kosthållningen. För att förstå de historiskt skiftande uppfattningarna av kropp och ätande, kommer projektet att inspireras av olika forskningstraditioner, främst genusvetenskap och ”food studies”. Tidigare forskning kring bantning har oftast inspirerats av Foucaults teorier och därför främst fokuserat olika skönhetsideal. Det huvudsakliga källmaterialet består av populärmedicinska verk om dieter, kost och näring, samt damtidningar från de olika geografiska undersökningsområdena. Metoden är komparativ och syftar till att fokusera en gemensam bantningskultur i Västeuropa. Valet av källmaterial gör det dessutom möjligt att spåra förändringar i hur mat och dieter behandlades i skiftet mellan den traditionellt manliga medicinska sfären, till ett tydligt feminint område som slog an en intim ton och ofta tog upp mer vardagliga problem.

Västvärldens nuvarande upptagenhet av vikt och utseende, det intensiva intresset för fysisk träning och sökandet efter den mest hälsosamma dieten, vilar i grunden på en typ av föreställningar som spreds med hjälp av populära dieter och bantningsprogram redan under slutet av 1800-talet. Att dagens forskning helt förkastar de moderna bantningskurerna som möjliga lösningar på överviktsrelaterade folkhälsoproblem, måste inte resultera i att de skrivs ut ur kulturhistoriska analyser. Tvärtom borde dieternas påvisade ineffektivitet leda till ett förnyat intresse för hur dessa har kommit att genomsyra kulturen kring mat och ätande trots att de sällan resulterat i den utlovade, långvariga viktminskningen. Uppenbarligen har bantningskulturen kunnat lansera livskraftiga teman med förgreningar långt bortom sitt föregivna syfte.