Erica Appelros

Jag som religionsfilosof

Den filosofiska verksamheten ser jag först och främst som utredande. Genom att klargöra vilka uttalade eller outtalade förutsättningar en viss argumentation eller problemställning bygger på, och hur argumentationen kan bedömas beroende på hur man tar ställning i olika etiska, begreppsliga, filosofiska, genusteoretiska med flera frågor, menar jag att en väsentlig del av det filosofiska arbetet är gjort.

För mig är tjusningen med religionsfilosofisk forskning att så mycket ryms inom ämnet: alla (möjliga och omöjliga) filosofiska problem som uppkommer ur religiösa eller livsåskådningsmässiga fenomen kan diskuteras och analyseras, alla idéer och argument kan föreslås och prövas förutsättningslöst eftersom det inte finns några givna eller oifrågasättbara svar.

Min vetenskapliga grundhållning innefattar en öppenhet för alla idéer och problemområden till dess de har visats vara ohållbara eller irrelevanta, och då alltid relativt en viss kontext, fråga, problem eller vetenskapligt paradigm.