Kunskap, dialog och förståelse är nyckelbegrepp för mig som akademisk lärare. Att undervisa i litteraturvetenskap är att befinna sig på en gruppresa genom texter, teorier, tolkningar: en praktiserad humanism. Jag undervisar och handleder på alla nivåer inom ämnet. Särskilt gärna föreläser jag på litteraturhistoriska kurser – mötet med litterära konstverk från det förflutna skapar en befriande distans till nuet och en gemenskap med människor från andra epoker. I anslutning till mina forskningsområden har jag utvecklat flera specialkurser, till exempel om litteratur och mytologi, om litterära remakes och om samtida ekolitteratur. Nerven i all min undervisning är det kritiskt reflekterande samtalet. Därför vill jag slå ett extra slag för seminariet som universitetspedagogisk form.

Som litteraturforskare har jag framför allt sysslat med Gustaf Frödings författarskap och med den aisopiska fabelns svenska och europeiska historia. Min doktorsavhandling – Den lekande Fröding. En författarskapsstudie (524 s.) – belönades med Kungliga Vitterhetsakademiens pris för ”förtjänt vetenskapligt arbete”. Mitt fabelhistoriska projekt har resulterat i ett 25-tal vetenskapliga artiklar samt i monografin Fabelbruk i svensk tidigmodernitet. En genrehistorisk studie (672 s.). Jag har också skrivit artiklar om texter av bland andra Carl Snoilsky, Pär Lagerkvist, Öyvind Fahlström, Sara Lidman, Per Olov Enquist och Magnus Florin. De frågor jag ställer som forskare öppnar sig mot skilda sfärer inom ämnet: litteratur som språkspel, genreproblematik, intertextualitet, moral och normativitet, receptionshistoria, antropologi och gränssnittet djur/människa etc. Tyngdpunkten i min forskning ligger på textanalys av svenskspråkig litteratur, men jag rör mig via komparativa och kontextualiserande perspektiv över många olika språk- och kulturområden. Förutom på svenska har jag publicerat vetenskapliga artiklar på engelska, tyska och polska.