Helena Nilsson

Min avhandling, En avsides litteraturhistoria, handlar om Gustaf Otto Adelborgs (1883-1965) hela författarskap – inalles sex böcker och en handfull icke omtryckta recensioner och artiklar. Hans författarskap kan sägas vara indelat i två delar. Först utkom han i början av 1900-talet med tre religiöst influerade essäsamlingar, Om det personligt andliga (1907), Våga, vedervåga (1908) och Afsides (1923). Därefter blev det tyst och först efter f d vännen Vilhelm Ekelunds död, 1949, satte han sig ner och redogjorde för deras vänskap, och sedermera ovänskap, i essäsamlingen Redogörelser och utredningar (1952). I den boken tar han inte bara avstånd från sin tidigare uppskattning av Ekelund, utan också sin religiositet. Dessutom lägger han i den boken första byggstenen vid det nya självbiografiska författarskap som resulterade i två självbiografier: Självbiografiskt (1954) och Minnen från Tyskland och Ryssland 1909-1918 (1956).

Förutom avhandlingsarbetet intresserar jag mig särskilt för Vilhelm Ekelund, Ola Hansson och Hans Larsson.