Mitt vetenskapliga arbete har fokuserat på de insulinutsöndrande beta-cellerna i de Langerhanska öarna. De frisätter hormonet insulin, som reglerar kroppens ämnesomsättning. Otillräcklig frisättning av insulin krävs för att utveckla typ 2-diabetes, en sjukdom med en skyhög förekomst. Under de senaste åren har min forskning ägnats åt metabolism i de Langerhanska öarna men jag började min vetenskapliga karriär med att undersöka andra hormoner i öarna än insulin.

När jag började forska som ung doktorand ägnade jag mig åt det, vid den tiden, nyupptäckta öhormonet islet amyloid polypeptide (IAPP), även känd som amylin. Vi visade att IAPP produceras i flera subtyper av öceller, såväl som celler i mag-tarmkanalen och det sensoriska nervsystemet. En stor utmaning för oss var att förstå hur uttrycket av IAPP regleras i dessa cellsystem under normala förhållanden och vid diabetes.

Under min första postdoktorala period blev jag intresserad av lipidmetabolism i betaceller. Vi var först med attbeskriva att hormon-känsligt lipas (HSL) uttrycks i betaceller, vilket kontrollerar nedbrytningen av triglycerider. Detta har betydelse både för såväl normal kontroll av insulinfrisättning som sjukdomsprocesser i öar; effekten benämns ofta lipotoxicitet. Med hjälp av HSL knock-out möss kunde vi visa att lipaset kontrollerar insulinutsöndringen.

Jag undersökte också sambandet mellan neurodegenerativa sjukdomar och diabetes. Vi visade hur insulinbrist vid Friedreichs ataxi troligtvis utvecklas och att en musmodell för Huntingtons sjukdom utvecklar diabetes på grund av förlust av betaceller.

Det var under min postdoktorala vistelse i Dallas vid Southwestern Medical Center, som jag verkligen fördjupade min förståelse för ämnesomsättning. Jag hjälpte till att skapa en ny insulinproducerande cellinje,vilken har blivit ett av de mest spridda verktygen för att förstå betacellers funktion. Vi undersökte reglering av lipidomsättning i betaceller och dess kontroll av insulinutsöndring. Viktigast av allt beskrev vi den kritiska rollenför pyruvathantering vid insulinfrisättning och hur det ligger till grund för stimulus-sekretionskoppling i betacellen. Detta möjliggjordes genom ett metabolomiskt tillvägagångssätt, där vi använde NMR för att kartlägga metabolisk vägar i betaceller.

Exponeringen för denna nya metodik inspirerade mig att etablera en metabolomikplattform vid Lunds Universitets Diabetescentrum. Vi har införskaffat flera avancerade masspektrometrar genom åren som möjliggjort analyser av metabolomet i cellextrakt och kroppsvätskor. Tillvägagångssättet har gjort det möjligt för oss att ytterligare kartlägga och förstå metabolism i öar och betaceller och vid diabetes.

Vi har ett stort intresse för hur mitokondrier är genetiskt reglerade, mot bakgrund av deras centrala roll i cellulär energimetabolism och kontroll av insulinutsöndring från betaceller. Vi har identifierat en genetisk variant av TFB1M, som kodar för ett protein som styr proteinsyntesen i mitokondrier, vilket är associerat med ökad risk för typ 2-diabetes. Vi har också beskrivit funktionen av TFB2M, en paralog av TFB1M, och DIMT1(en TFB1M-homolog), i beta-celler.

Vi har också intresserat oss för kontroll av ämnesomsättningen under dag och natt, s.k. cirkadiansk rytm. Detta föranleddes av vår upptäckt att en variant av genen som kodar för melatoninreceptor 1B är starkt associerad med nedsatt insulinfrisättning och typ 2-diabetes. Vi har visat att riskindivider uppvisar minskad insulinsekretion på grund av en förstärkt hämmande effekt av melatonin på insulinfrisättning i öar.

Vårt senaste initiativ är att ha etablerat en plattform för inducerade pluripotenta stamceller (iPSC). Vi erhållerhudbiopsier från patienter, omprogrammerar fibroblaster från dessa till stamceller, det vill säga iPSC, som sedan differentieras till insulinproducerande beta-liknande celler. Vårt mål är att identifiera patienter som bär på genvarianter som medierar risken att utveckla typ 2-diabetes; en sådan gen är TFB1M. De insulinproducerande cellerna som vi kan göra från dessa patienter kan sedan användas för att förstå mekanismerna med vilka dessa riskgener orsakar dysfunktion av betaceller. En viktig komponent i vår plattform är genomredigering med hjälp av CRISPR-Cas, den s.k. ”gensaxen”. Med detta verktyg kan vi "korrigera", dvs. ersätta en DNA-bas i eller runt riskgenen, som vi tror ligger bakom den genetiska risken. I slutändan kan sådan kunskap användas för att utveckla nya och bättre läkemedel för att behandla typ 2-diabetes. Det är vår avsikt att samla all iPSC som vi gör i en biobank – LUNiPS – som kommer att göras tillgänglig för andra forskare.

Jag har representerat Lunds universitet i Almedalen (2015), där vi höll en workshop om framtidens diabetesforskning och vård. Jag var inbjuden till Världsdiabetesdagen i Malmö 2016, där jag pratade om framtiden för diabetesforskningen i Sverige. Jag har regelbundet varit konferencier för informationsmöten om diabetes för allmänheten i Malmö och Lund.

Jag är leder Metabolt centrum (http://www.metaboltcentrum.se/), ett samarbete mellan Region Skåne och Lunds universitet. Målet är att samordna verksamheten inom hälso- och sjukvård, akademi och industri. Jag är vice koordinator för EXODIAB, en strategisk forskningsmiljö (SFO; Excellence in diabetes research in Sweden) finansierad av regeringen.

Jag har författat en lärobok om diabetes som är tänkt att användas på läkarprogrammen i Sverige. Den är också användbar för AT-läkare och distriktsläkare, men också för diabetessköterskor. Boken finns nu i sin 3:e upplaga (Diabetes mellitus – ett metabolt perspektiv; Studentlitteratur).

De senaste 25 åren har jag undervisat på olika nivåer på läkarprogrammet i Lund. Jag föreläser för närvarande om ämnesomsättning på 1:a terminen samt diabetes under 4:e och 5:e terminen. Jag har tidigare föreläst för doktorander om publiceringsprocessen samt om diabetes.

Jag har handlett 8 doktorander och 27 postdoktorander. Jag har varit opponent 22 gånger i Sverige och utomlands. Jag har hållit ett flertal inbjudna föreläsningar vid internationella konferenser och symposier i Europa, Kina, Japan och USA, inklusive Keystone- och Gordon-konferenser, årliga möten för European Association for the Study of Diabetes och the Scientific Sessions of the American Diabetes Association.

Jag är legitimerad läkare. Min forskarkarriär har uteslutande varit akademisk, så jag har inte utbildat mig till specialist inom någon klinisk specialitet. Ändå har jag sedan 2004 drivit en öppenvårdsmottagning på endokrinologiska kliniken/sektionen vid Skånes Universitetssjukhus. Jag träffar vuxna diabetespatienter i alla åldrar och av alla typer en gång i veckan.

Jag är sedan 2021 chefredaktör för Diabetologia, som är European Association of the Study of Diabetes officella tidskrift för diabetesforskning.