Lars-Olof Delsing

Jag disputerade 1993 på en avhandling om nordiska nominalfraser, och har även senare behandlat nominalfrasen ur flera olika berpektiv, bl.a. har jag undersökt variationen i svenska dialekter.

Därutöver har jag också arbetat mycket med svensk (och allmän nordisk) språkhistoria, där jag bland annat diskuterat variationen mellen starka och svaga adjektiv, prepositionsstrandning, OV-ordföljd, r-pronomen, kilkonstuktion med mera.

Jag har också bedrivit forskning som handlar om exklamativa satser i nordiska språk (att du aldrig kan lära dig, vilka stora fötter du har etc.). Jag har också undersökt  genitiv-s och foge-s, och tillsammans med prof Gunlög Josefsson har jag undersökt så kallad kollektiviserande genitiv (Johanssons är trevliga) ur ett grammatiskt, dialektal och historiskt perspektiv.

Några studier som jag genomfört berör Västerbottnisk dialekt, särskilt dess verbsystem och dess bruk av subjektsformen av pronomen i objektsställning: Jag talar med du.

Tillsammans med prof. Cecilia Falk (Stockholm) arbetade jag också med en större sammanhängande beskrivning av svenskans syntaxhistoria. Förståelsen av hur den skandinavisk syntaxen fungerar har breddats och fördjupats påtagligt under de senaste fyra decennierna, och vår kunskap om den äldre svenska syntaxen har vuxit ordentligt. Arbetet skulle utmynna i en beskriving av vårt vetande, och vi försökte också fylla igen en del luckor. Efter min kollegas bortgång har vi nu bildat ett redaktionsråd (med representanter från Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala) som förhoppningsvis ska kunna bearbeta hennes omfattande manus och tillsammans ge ut betydeande delar av manuset. 

I samband med den svenska syntaxhistorien har jag genomfört en rad enstaka studier om enstaka problem i äldre svenska, bland annat svaga adjektiv, possessiv dativ, expressiva sater, ajektivisk komparation, övergången från kongruensböjt mycken till oböjligt mycket m.m. I samband med den senare undersökningen har jag också kommit in på modern svenskas behandling av mycket och lite, som i obetonad form tycks kunna användas som polaritetselement, dvs de kan bara förekomma i negerade kontexter (obetonat mycket) eller bara i icke negerade kontexter (lite).

Tillsammans med David Petersson har jag också studerat skillnaden mellan att-satser och det-satser i äldre svenska. Forskningstraditionen betraktar dem som stilistiska varianter, men vi visar att de delvis har olika syntaktiskt funktion.