Post-kolonial teori, genusvetenskap och sociokulturell historia är aktuella ämnen som även influerar det arkeologiska forskningsfältet. Inom egyptologin söker man svar på hur människan såg på sig själv genom att analysera reliefer, skulpturer och litteratur. Men dessa medier representerar den urbana eliten och utesluter därför samhällets mångfald, liksom landsbygden, vilket leder till limiterade resultat. Som ett svar på den rådande subjektiviteten ämnar detta treåriga projekt att utforska vanliga människors sociokulturella biografier genom att tolka och avkoda bildskrift bevarad i världens största antika stenbrott: industrisamhället ”Kheny” (dagens Gebel el-Silsila).

Materialet omfattar 10,000 bilder som ristats in i stenbrottets klippväggar – här samlingsbenämnda som ’stenbrottskonst’ – daterade från det Gamla Riket till den romerska perioden (således en ca 2000-årig period), när stenbrottet var aktivt. Projektets huvudsyften är att 1) bedöma konstens sociokulturella och kommunicerande roll; 2) urskilja sociala system och processer – människans identiteter och dagliga liv; 3) digitalt dokumentera unika och utsatta bildpaneler för långsiktigt bevarande och distribution.

Kheny ses här som en landskapstavla som förmedlar människornas livsuppfattning, men vem skapade konsten, hur och för vem? Hur förändras konsten över tid och rum; hur speglar det samhället? Vilken inverkan hade landskapet på konsten, och konsten på dess betraktare? För att svara på dessa frågor anpassar projektet innovativt socialsemiotik (hur människor kommunicerar i olika sociala situationer) genom att omarbeta det från språk- till konstdriven forskning. Resultatet blir en visuell biografi om Kheny med multigenerationell kommunikation: en idealisk matris för den större forntida befolkningen. Arbetet förväntas ha internationell relevans inom arkeologi och egyptologi, och ge nya antropologiska insikter i konstproduktion som kan tillämpas på alla samhällen bevarade med visuella kommunikationssystem.