Martina Björk

Ovidius (43 f Kr - 17 e Kr) är en av den romerska litteraturens giganter och en av de mest lästa författarna i europeiska skolor, inte minst under renässansen. Jag har kommit att intressera mig för första delen av hans diktverk Heroides (även kallat Epistulae Heroidum), som består av femton fiktiva brev skrivna av kvinnor ur mytologin. Mottagare är deras älskare. Penelope skriver till Odysseus, Briseis skriver till Achilles och Medea till Jason etc. Något sätter käppar i hjulet för en relation och kvinnorna klagar över sin situation.

Verket har kallats Ovidius mest retoriska. Trots detta har forskningen väldigt sällan tagit hänsyn till verkets retoriska stil. Från 1800-talet och fram till långt in på 1900-talet betraktades retorik med misstrogen blick och påståendet att Ovidius skulle hämtat inspiration från sin skolgångs retoriska övningar avfärdades som nedgraderande för dikterna. Själv tycker jag att hypotesen är intressant för ett studium av diktverket och har därför bestämt mig för att pröva den. Även om den inte är kontroversiell idag, har det inte gjorts någon djupdykning i ämnet.

Jag hävdar i mitt arbete att Ovidius dikter är influerad av ethopoeian och jag diskuterar vad en sådan koppling innebär för dikterna.