Rikard Loman

Jag är lektor i litteraturvetenskap med inriktning mot drama och teater vid Språk och litteraturcentrum. I min forskning intresserar jag mig på ett övergripande plan för meningsskapande och förståelse i estetisk och scenkonstnärlig kommunikation. I min avhandling fokuserade jag på teaterregissören Ingmar Bergman och hans sena iscensättning av Shakespeares Vintersagan på Dramaten 1994 och Bergman var även huvudperson i en senare bok med titeln Funkisregi (2022), som beskriver hans formativa år och viktigaste iscensättningar som konstnärlig ledare för Malmö stadsteater under perioden 1952-58.

Sedan jag anställdes som lektor vid Språk- och litteraturcentrum år 2010 har jag utvecklat och undervisat på kursen Teaterns teori & praktik (TTP), som var ett samarbete med Teaterhögskolan i Malmö (THM). Jag har även undervisat skådespelarelever på THM och tekniskt inriktade studenter på Scenproduktionsprogrammet på dåvarande Malmö Högskola i teaterteori, samt svensklärarstudenter och litteraturvetarstudenter på Språk- och litteraturcentrum. Sedan 2022 undervisar jag på Sveriges första renodlade kurs i dramaturgi och sedan 2024 tillsammans med Duska Radosavljevic.

Som lärare söker jag genomgående förena teori och praktik, reflekterande och görande och i första hand med studenter som både vill förstå teatern bättre och själva bidra till att utveckla den i nya riktningar.

Min forskning utgår huvudsakligen från drama- och föreställningsanalys, men präglas även av mitt intresse för det förflutnas och för minnets betydelse för presenskonsten teater och för det ännu rätt nya och expanderande forskningsfält som brukar beskrivas som konstnärlig forskning (artistic research). Jag har emellertid i allt högre grad kommit att intressera mig för teaterns olika sociologiska aspekter, dvs. vad teatern direkt och indirekt säger om de samhällen vi har skapat, de roller vi spelar och de sätt som vi iscensätter vår självförståelse i olika typer av "cultural performances" (Milton Singer). Jag arbetar här utifrån övertygelsen att teatern och scenkonsten kan fungera som ett chiffer som artikulerar och hjälper oss att förstå världen utanför teatern, nu och i det förflutna. Mitt intresse har även i större utsträckning kommit att kretsa kring publikens betydelse för teaterhändelsen och publiken är teaterns mest försummade aspekt.

Mina böcker Drama- och föreställningsanalys (2016) och Historiska perspektiv på teater/Teaterperspektiv på historien (2019) utgår i hög grad från mina egna undervisningserfarenheter och syftar till att användas i pedagogiska sammanhang. Min allra senaste bok, Dramaencyklopedin (2025), samlar vetande och kunnande om drama och visar hur detta kan omsättas i eget dramatiskt skrivande. 

Jag förbereder för närvarande två mer omfattande studier. Den ena handlar om teater och nationalism, dvs hur nationen har iscensatts, hur nationens förflutna har utnyttjats i olika försök att formera och utmana det som Benedict Anderson kallar för "föreställda gemenskaper" i samtiden, och hur nationen har blivit det välbekanta i en allt mer främmande, globaliserad och digitaliserad värld. Den andra handlar om provocerande och kontroversiell (scen)konst, där estetiska och etiska aspekter ställs på sin spets och överlappar varandra och artikulerar samtidens mest angelägna frågor (om verk-verklighet, miljö, främlingsfientlighet, homofobi, inkludering och exkludering osv).