Jag är forskare med ett brett intresse i beteendeekologi och alla de beteenden och förmågor som djur har, ibland så extrema att vi människor inte ens kan föreställa oss hur de klarar av det, fascinerar mig otroligt mycket. Jag tycker att något av det mest storslagna vi kan se i naturen är hur miljontals djur varje år korsar hav och kontinenter mellan sina sommar- och vinterlokaler. Att en 15-30 gram stor småfågel, fullt exponerad för väder och vind och som ofta flyttar ensam på natten, klarar av att flytta fram och tillbaka mellan Skandinavien och Afrika för första gången tycker jag är otroligt fascinerande.

Min forskning fokuserar på hur individuella fåglar klarar av och genomför sin flytt, hur deras adaptiva beteenden möjliggör extrema resor mellan kontinenter, samt hur begränsningar kan påverka fåglars möjligheter att i framtiden klara av att anpassa sig till en miljö som förändras. För att studera fåglars beteenden under flytten jobbar jag framförallt med olika typer av sändare och dataloggrar som gör det möjligt att följa fåglarna under hela deras resa och samtidigt spela in de beteenden de använder. Jag jobbar mest med olika arter av småfåglar, som till exempel trastsångarna som häckar i Kvismaren utanför Örebro, men emellanåt är jag även delaktig i projekt som studerar andra arter, som till exempel projektet som studerar dubbelbeckasiners flytt från den Jämtlandska fjällen till Afrika.

Jag studerade biologi med ett fokus på etologi på Stockholms Universitet innan jag startade min doktorand i Lund 2009. Jag disputerade 2015 med en avhandling med titeln “Stopover behaviour in migratory songbirds: orientation, timing and departures”. Efter det har jag gjort två olika postdocs på Köpenhamns Universitet med ett fokus på individuella beteenden under hela året samt hur ekologiska barriärer kan påverka och begränsa dessa beteenden. 2021 kom jag tillbaka till Lund som forskare.

Utvalda forskningsresultat

I två papper i Science och Current Biology 2021 har jag tillsammans med kollegor beskrivit ett höjdbeteende som både trastsångare och dubbelbeckasiner använder sig av om de under flytten flyger både under dagen och natten. Fåglarna flög relativt högt under natten (2-3000m) men under dagen klättrade de till extrema höjder och flög på 4-8000m. Den här dygnscykeln i flyghöjd var totalt oväntad och kan inte förklaras av vindar eller lufttemperatur. Eventuellt skulle det istället kunna vara ett beteende för att undvika att bli överhettade av solstrålning när fåglarna flyger under dagen.

Sissel Sjöberg, Gintaras Malmiga, Andreas Nord, Arne Andersson, Johan Bäckman, Maja Tarka, Mikkel Willemoes, Kasper Thorup, Bengt Hansson, Thomas Alerstam & Dennis Hasselquist 2021. Extreme altitudes during diurnal flights in a nocturnal songbird migrant. Science 372: 646-648.

Åke Lindström, Thomas Alerstam, Arne Andersson, Johan Bäckman, Peter Bahlenberg, Roeland Bom, Robert Ekblom, Raymond Klaassen, Michail Korniluk, Sissel Sjöberg & Julia Weber. 2021. Extreme altitude changes between night and day during marathon flights of great snipes. Curr. Biol. 31, 3433-3439.e3