Kartlägger fågelmalaria

Jag doktorerade 1993. I min avhandling använde jag data från studier av trastsångare vid sjön Kvismaren utanför Örebro, studier som påbörjades 1983 och fortfarande pågår. Det var under min tid som doktorand som jag insåg de nya möjligheter som öppnades för att studera evolutionen med hjälp av DNA och olika molekylära tekniker.

I ett projekt studerar jag och min forskargrupp malaria hos fåglar, vilka arter som är mest utsatta och vilka parasiter som angriper olika fåglar. Till skillnad från malaria hos människor som finns i tropikerna sprids fågelmalaria även på våra breddgrader. Sedan 2013 undersöker vi parasiterna i ett fågelsamhälle vid Krankesjön där många av våra vanligaste fågelarter, som blåmesar, talgoxar och koltrastar blir smittade. Bland smittbärarna, parasiterna, är de flesta så kallade specialister och infekterar bara en fågelart. Några är generalister och kan infektera fler än tio olika arter.

Min grupp har tagit täten internationellt vad gäller att använda molekylära metoder i forskningen om fågelmalaria. Redan år 2000 beskrev vi den första generella molekylära metoden för att upptäcka och identifiera parasiterna som bär på smittan.

Arvsmassan hos flyttfåglar

I ett annat projekt studerar jag flyttfåglar. Närmare bestämt undersöker jag hur en DNA-sekvens hos fåglarna kan bidra till att bestämma den exakta riktning som de flyttar åt för att nå sina vinterkvarter. Lövsångaren, Sveriges vanligaste fågelart, är mycket lämplig för dessa studier eftersom sydsvenska lövsångare flyttar mot sydväst till västra Afrika, medan de norrländska flyttar mot sydost till östra Afrika.

Studier av arvsmassan är ett växande forskningsfält inom ekologin och kommer att öka vår kunskap om bland annat flyttfåglar.