Min forskning rör huvudsakligen frågor om straffansvar och kontaktytor där straffrätten möter filosofi, rättspsykologi och rättspsykiatri. 

I min doktorsavhandling undersökte jag de straffrättsliga förutsättningarna för skuld i fall där gärningspersonen har ett atypiskt sinnestillstånd, såsom en allvarlig psykisk störning eller en tillfällig sinnesförvirring. I de flesta straffsystem gäller särskilda regler som undantar eller ursäktar personer som på grund av till exempel en psykos har saknat förmåga att förstå eller kontrollera sitt handlande. Det svenska straffsystemet utgör dock ett avvikande exempel då ansvarsförmåga, tillräknelighet, inte är en förutsättning för straffansvar. Brottsbalken innehåller istället regler för särbehandling som möjliggör rättspsykiatrisk vård som påföljd för brott. Avhandlingen behandlar hur skuldkravet konstrueras och tillämpas genom ett samspel mellan rättsliga och rättspsykiatriska bedömningar. Analysen visar på både begreppsliga och praktiska problem med att tillämpa straffrättens ’vanliga’ regler vid atypiska sinnestillstånd. Straffrättsliga föreställningar om normalitet och rationalitet ställer upp ramar för den rättsliga bedömningen som lämnar ett mycket begränsat utrymme för friande domar och som gör prövningen sårbar för hänsyn gällande vårdbehov och samhällsskydd.

Avhandlingsprojektet bedrevs i samarbete med Centrum för etik, juridik och mental hälsa (CELAM) vid Göteborgs universitet. Centrumbildningen arbetar med forskning om psykisk sjukdom, aggressivt beteende och moraliskt och straffrättsligt ansvar i en tvärvetenskaplig referensram, och engagerar forskare inom filosofi, juridik, neurovetenskap, psykologi och rättspsykiatri.