Min forskning handlar om att göra förnyelsebara kemikalier från jordbruksavfall med hjälp av vanlig hederlig bakjäst. Specifikt så undersöker jag varför bakjästen Saccharomyces cerevisiae inte kan fermentera xylos effektivt. Xylos är den näst-mest förekommande sockerarten i lignocellulosan från jordbruket, så effektiv användning är ett måste. Just nu tror vi att jästen inte känner av att sockret är fermenterbart, och därmed uttrycker den inte gener som gör det möjligt att bryta ner xylos effektivt. Men varför? Och kan vi ändra på det?