Läsinlärning och läsutveckling hos barn och ungdomar med olika språkliga förutsättningar

Hur påverkas läsning och skrivning av tidiga språkliga svårigheter? Finns problemen från förskoleåldern kvar efter tolv år i skolan? Vilka språkliga förmågor är nödvändiga att ha redan vid skolstarten och vilka är mindre väsentliga för läs- och skrivutvecklingen? Det har vi sökt svar på genom att följa barn med och utan språkstörningar från förskoleåldern till slutet av gymnasieskolan.

Deltagarna i projektet bestod av 115 förskolebarn: språkstörda barn och en matchad normalspråkig grupp. Alla testades i förskolan, i klass 1, 3 och 4 samt i gymnasieskolan.

I förskolan var skillnaden stor mellan grupperna såväl i fråga om språkliga uppgifter som i fråga om språklig medvetenhet, vilket ge en fingervisning om den språkliga nivåns påverkan på språklig medvetenhet.

När avkodning, läsförståelse och stavning prövades i klass 1 visade den språkstörda gruppen klart sämre resultat. Minst problem vållade avkodningen, mest stavningen, där också skillnaden mellan grupperna var störst. I klass 4 hade denna skillnad försvunnit. Däremot hade gapet vidgats mellan grupperna i fråga om läsförståelse.

Vid gymnasieskolans slut fanns fortfarande inte någon skillnad i fråga om avkodning. Stavningen uppvisade en komplex bild, där framför allt typerna av stavfel skiljde grupperna åt. När det gällde förståelseuppgifter fanns det däremot fortfarande stora skillnader, inte bara för läst text utan även för hörd, för syntaktiskt komplexa meningar och för förståelse av ord.

Många språkstörningar växer således inte bort, de tar sig bara andra uttryck. Undantaget är språkstörningar som enbart omfattar ljudsystemet. De tycks inte lämna några bestående spår. Om språkstörningarna däremot karaktäriseras av bristande förmåga att bygga ut meningar, eller av förståelseproblem, hänger de kvar och medför sämre språkförståelse i både tal och skrift även efter tolv års skolgång.