Mellan fördomar och folklighet – hembiträdet i svensk spelfilm 1930–1950

I 1930-talets Sverige diskuterades hembiträdesfrågan livligt, samtidigt som det formades en genre av hembiträdesfilmer i den unga ljudfilmen. Dessa filmer var omåttligt populära hos publiken, medan kritiker ofta stämplade dem som pilsnerfilmer. I detta projekt står hembiträdet i centrum för en undersökning om hur specifika föreställningar om klass och genus formade den svenska välfärdsstaten.

Ännu idag visar Sveriges Television filmer från 1930- och 40-talen som Vi som går köksvägen, Kristin kommenderar eller Brita i grosshandlarhuset på eftermiddagarna. En bärande tanke med detta projekt är att den samtida publikens uppskattning av dem och andra liknande spelfilmer måste tas på allvar. Den tyder på att de fyllde en viktig funktion i ett folkligt sammanhang. Populärkulturella medier, som film, förhåller sig mycket nära sin publik och speglar på så sätt ett brett spektrum av identiteter, åsikter och önskningar.

Syftet med det här projektet är därför att med utgångspunkt i svenska spelfilmer om hembiträden från cirka 1930–1950 studera gränserna för hur man under denna period kunde ”göra” klass och genus, och hur hembiträdets roll i filmen kan relateras till dagens och dåtidens förståelse av klassamhället och folkhemmets framväxt.

Genom att undersöka hur hembiträdet gestaltades såväl verbalt som kroppsligt, problematiseras traditionella bilder av klass, vilket samtidigt bidrar till den teoretiska klassdebatten. Studien koncentreras kring 23 filmer. Dessutom inkluderar jag texter ur dags- och branschpress. På så vis är min avsikt att fördjupa kunskapen om det kulturella kretslopp, som tog form mellan filmen och människans vardagliga liv. Då liksom nu var spelfilmen nämligen en form av berättande som hämtade näring ur vardagens symboler och riter, tolkade dem, och återförde dem till den publik den talade om och till.