Bortom sanning och lögner. Konspirationsteorier, post-sanning och förutsättningarna för offentlig debatt

Political discourse is increasingly characterised by ‘alternative facts’, fake news and conspiracy theories, including notions of Western civilisation being infiltrated by Muslims, or of the invention and spread of COVID-19 by an oppressive elite. Our project contends that this phenomenon is an expression of what has been dubbed post-truth politics, judged by many to be a threat to liberal democracy because of how such politics seems to preclude shared descriptions of reality. Accordingly dialogue across ideological boundaries – traditionally understood as a cornerstone of liberal democracy – is made difficult or impossible.

Both in academic research and in public debate, many attempts have been made to counter post-truth politics by asserting the importance of facts, evidence-based decision-making, and rational argumentation. Such work is important, but also insufficient; the chasm between ideological camps is at the same time a dispute about what constitutes the rationality and persuasiveness of an argument in the first place. For example, many conspiracy theorists may have different criteria from liberal democrats for what a convincing argument looks like.

In light of the above, our project aims to find new ways to engage in critical political dialogue. To do so, we need to understand post-truth politics, including how, for example, political conspiracy theorists think, reason, and argue. Our aim to establish a basis for dialogue that allows for a critical discussion of what is said but such that it allows for criticism to be heard even by those who are criticized. The matter is distinct from reasserting the significance truth or facts. It requires a different arena in which criticism can be dialogically expressed and considered.

Our research focuses on a concrete and central element of post-truth politics, namely politics that has conspiratorial thinking as an essential component. There are obvious similarities between conspiratorial thinking and religious belief, including that both conspiracists and religious practitioners hope to change the circumstances of human lives. Both conspiracy theories and religious claims also rest on foundations that are difficult to verify scientifically; they may even appear irrational to outsiders. Theories from the history of religious studies can help us understand this. And with political science methods, we can examine the mutually antagonistic relationship between conspiracy theories and liberal democracy. Continental philosophical methods are deployed to analyse the relationship between the concepts of truth, trust, and authenticity. A first, fundamental question is how conspiracy theories and associated political movements challenge hitherto existing criteria for critical political dialogue. A second question is what basis can be established for a critical political dialogue if traditional notions of truth and rationality are no longer workable.

Our hypothesis is that what makes people accept political rhetoric and support political movements based on conspiracy thinking is that these are perceived as authentic in the first place, and that this is more important than whether what is said is “true” in more conventional senses.

We argue that an understanding of conspiracy thinking is an important piece of the puzzle for evaluating post-truth politics and that by finding other grounds for critical political dialogue, we can contribute to a healthy political conversation where different views are accommodated and where contradictions exist but without such polarization as to make criticism impossible.

The project is led by Associate Professor Patrik Fridlund (PhD in Philosophy of Religion, 2007). The other participants are postdoctoral researchers Aaron James Goldman (PhD in Religious Studies, 2021) and Rickard Andersson (PhD in Political Science, 2021). The project also involves internationally renowned researchers who contribute their expertise as political scientists, sociologists, hermeneuticians, and theologians. It also includes a research collaboration with the Centre for the History of Knowledge (LUCK) at the Department of History at Lund University, led by Professor Johan Östlingand other research projects and research programmes.

Det politiska samtalet präglas i allt högre grad av ”alternativa fakta”, fake news och konspirationsteorier. Hit hör bland annat föreställningar om hur den västerländska civilisationen infiltreras och tas över inifrån av muslimer eller om att covid-19 är ett överhetens påhitt. Detta är uttryck för det som ofta kallas post-sanningens politik. Av många ses detta som ett hot mot liberal demokrati eftersom enighet om sakförhållanden och en gemensam beskrivning av verkligheten saknas. På det sättet omöjliggörs en dialog över ideologiska gränser. En sådan dialog utgör en hörnsten i liberal demokrati.

Såväl inom akademisk forskning som i den offentliga debatten görs många försök att motarbeta post-sanningens politik genom att hävda vikten av fakta, av att fatta beslut utifrån evidens och att argumentera rationellt. Ett sådant arbete är viktigt, men också otillräckligt eftersom det finns en djupgående klyfta rörande vad som kan anses som rationellt och vilken legitimitet olika slags argument har. Exempelvis har konspirationsteoretiker andra kriterier för hur ett resonemang ska se ut för att vara övertygande.

Mot bakgrund av ovanstående syftar vårt projekt till att finna nya sätt att föra en kritisk politisk dialog. För att göra det behöver vi förstå post-sanningens politik. Det handlar om att förstå hur exempelvis politiska konspirationsteoretiker tänker, hur de resonerar och argumenterar. Detta i akt och mening att etablera en grund för dialog som möjliggör en kritisk diskussion av det som sägs men på ett sätt som gör att kritiken kan uppfattas som legitim även av dem som kritiseras. Det kan då inte handla om att endast trycka på vikten av sanning eller om att ta fram fakta, utan det krävs ett annat fält där kritik kan framföras och bli hörd i en dialog.

Arbetet fokuserar på ett konkret och centralt inslag i post-sanningens politik, nämligen den politik som har konspirationstänkande som en väsentlig komponent. Det finns uppenbara likheter mellan konspirationstänkande och religion i viljan att förändra människors liv. Båda vilar också på påståenden som är svåra att verifiera vetenskapligt eller som till och med ter sig irrationella för utomstående. Religionsvetenskapliga teorier hjälper oss bearbeta detta. Med statsvetenskapliga metoder undersöker vi konspirationsteoriernas och den liberala demokratins ömsesidigt antagonistiska förhållande. Med hjälp av kontinentalfilosofiska metoder analyseras förhållandet mellan begreppen ’sanning’, ’tillit’ och ’autenticitet’. En första grundläggande fråga är på vilket sätt konspirationsteorier och de politiska rörelser som använder sådana utmanar hittillsvarande kriterier för en kritisk politisk dialog. En andra fråga är vilken grund som kan etableras för en kritisk politisk dialog om traditionella uppfattningar om sanning och rationalitet är obrukbara.

Vår tes är att det som gör att människor accepterar en politisk retorik och stöder politiska rörelser som bygger på konspirationstänkande är att dessa i första hand uppfattas som autentiska, och att detta är viktigare än huruvida det som sägs är ”sant” i konventionell mening.

Vi menar att en förståelse av konspirationstänkande är en viktig pusselbit i förståelse av post-sanningens politik och att vi genom att finna andra grunder för en kritisk politisk dialog kan bidra till ett sunt politiskt samtal där olika uppfattningar ryms och där motsättningar finns men utan en sådan polarisering att kritik omöjliggörs.

Projektet leds av docent Patrik Fridlund (FD i religionsfilosofi 2007). Övriga projektdeltagare är postdoktorforskarna Aaron Goldman (FD i religionsvetenskap 2021) och Rickard Andersson (FD i statsvetenskap 2021). Till projektet knyts också fyra internationellt erkända forskare som bidrar med sin expertis som statsvetare, sociologer, hermeneutiker och teologer i workshops, seminarier och symposier. Projektet inrymmer även ett forskningssamarbete med det framgångsrika Centrum för kunskapshistoria (LUCK) vid Historiska institutionen vid Lunds universitet, som leds av professor Johan Östling.