The aim of the dissertation is to develop a better understanding of the role of local agency in the transformation of old industrial regions. Theoretically the dissertation builds on concepts which are important in the debate on regional development in old industrial regions such as path dependency, negative lock-ins, the role of institutions, and new path development, while exploring and unpacking the role of agency. Old industrial regions are studied using a dynamic and process-oriented approach. Together with detailed, longitudinal case studies, it enhances our understanding of when, why and by whom agency is used in new path development. This challenges the assumption that old industrial regions are static, without any large variations, and that their fate is pre-determined.
Empirically, the dissertation investigates agency expressions and regional development in three traditional Swedish industrial regions (Borås, Kiruna, and Olofström) which have suffered from decline and structural crisis. Different types of development and industries are under scrutiny, and the dissertation offers valuable methodological insights into the study of agency.
Old industrial regions are structurally constrained and locked-in. Nevertheless, the dissertation finds that new path development is possible in heavily constrained regions. Furthermore, it finds that local actors use their agency in every part of industrial development, and use both local and non-local resources. The dissertation distinguishes between change agency and reproductive agency, which work in tandem. Change agency is important for developing new products, perceiving new futures, and bringing local actors together and, thus, is mainly used in initial stages of path development, whereas reproductive agency is used to stabilise later phases. Change agency can initiate institutional changes, which can pave the way for further change agency. Furthermore, the dissertation nuances our understanding of reproductive agency by showing that, reproductive behaviour can also be the result of a lack of perceived agency or the enforcement of a continued power asymmetry. When no agency is perceived, change agency becomes impossible.
Denna avhandling studerar lokala aktörers roll vid förändringsarbete i gamla
industriregioner. En gammal industriregion definieras som ett område med en ensidig och överspecialiserad industristruktur, som är dominerad av mogen industri och som upplever minskad sysselsättning och/eller avindustrialisering. Denna typ av region är ofta starkt påverkad av gamla strukturer och förväntas därför ha svårare att förändras, då tidigare forskning har visat på att alla regioner är stigberoende.
Avhandlingen försöker förstå hur och varför förändring i det som kallas gamla
industriregioner ändå kan skapas genom att använda det teoretiska begreppet
aktörskap eller agens (agency på engelska). Agens beskriver människors medvetna handlingar och deras avsedda och oavsiktliga effekter. Avhandlingen studerar speciellt agens som försöker skapa förändring (förändringsagens), men studerar även agens som antingen vill stabilisera pågående utveckling eller motverka förändring (reproduktiv agens).
Avhandlingen studerar regional utveckling i Borås, Kiruna och Olofström och består av en kappa och tre publicerade vetenskapliga artiklar. Avhandlingen bidrar till forskningen genom att utmana bilden av gamla industriregioner och visar att de inte är låsta i sin utveckling, utan att det finns en dynamisk utveckling i dem som drivs av lokala aktörer med hjälp av lokala och icke-lokala resurser. Lokala aktörer driver inte ensamt utvecklingen, utan aktörer från andra regioner och andra politiska nivåer spelar även de olika roller i platsers regionala utveckling. Avhandlingen visar att det finns variationer i regionernas förutsättningar, möjligheter och agensuttryck genom sina detaljerade fallstudier över långa tidsperioder. Vidare så visar avhandlingen på att det är möjligt att skapa nya tillväxtbanor i regioner trots bilden av att detta inte är möjligt. Detta kan ske eftersom aktörer använder sin agens för att utveckla nya produkter och tjänster, utmanar tidigare bilder av framtiden med alternativa vägar och samlar lokala aktörer för att med gemensam agens arbeta framåt tillsammans. Förändringsagens används främst i början av nya tillväxtbanor. Därefter dominerar reproduktiv agens för att skapa en stabil utvecklingsbana. Avhandlingen nyanserar även vår förståelse av reproduktiv agens. Denna form av agens används inte bara för att stabilisera utveckling eller motverka förändring, utan avhandlingen finner ytterligare två skäl till denna form av agens. Dels att dominanta aktörer, som ledare vid bruket i en bruksort, kan använda denna form av agens för att bibehålla ojämlika maktförhållanden lokalt, dels att aktörer kan bli så inlåsta i en utveckling att de inte ser att de har någon agens att påverka framtiden. När en aktör inte uppfattar sig ha någon agens, kan den inte använda förändringsagens utan kommer att kopiera tidigare beteende. Slutligen så visar avhandlingen på att förändringsagens kan skapa förändring i normer, traditioner, regler och lagar (så kallade institutioner). När många lokala aktörer accepterar ändrade institutioner, såsom en välvilligare inställning till entreprenörskap och förändringar, kan större förändringar ske lokalt. Samtidigt kräver förändringsagens att aktörer kan föreställa sig en annan framtid än den utstakade, och olika inlåsningar, speciellt ett låst tankesätt, försvårar detta.