Konfessionell krigsmakt. Predikan och bön i den svenska armén 1611-1721

Hur såg den förkunnelse ut som mötte soldaterna i den svenska stormaktstidens arméer? Hur talade fältprästerna till soldaten som lutherskt kristen, svensk undersåte och soldat? Vad sades om de andra - de religiösa och politiska motståndare man mötte på slagfälten? Svaren sökes i fältpredikningar och bönböcker riktade till officerare och soldater i den svenska armén under perioden 1611-1721.

I den svenska stormaktstida armén deltog soldater och officerare varje morgon och kväll i bönestunder (korum). Varje söndag och helgdag bevistade de en eller två gudstjänster. Dessa kyrkliga förrättningar bör i högsta grad ha bidragit till att forma soldaternas uppfattningar om sig själva och sin omvärld. Utifrån svenska fältpredikningar och krigsbönböcker (det vill säga predikningar och bönböcker riktade till ett militärt kollektiv och enskilda) från 1600-talet och det tidiga 1700-talet, undersöker jag vad som ansågs vara utmärkande för den egna tron och det egna landet. Vad var utmärkande för fienden? Och vilken plats intog soldaterna i det teologiskt motiverade samhällssystemet? Ett grundläggande perspektiv ges av den tyske kyrkohistorikern Thomas Kaufmanns begrepp Konfessionskultur.