Till kritiken av forskningen om Joseph Beuys

Bokprojektet inleds med en kritik av Beuysforskningen. Jag undersöker också hur Beuys utvecklar sitt konstnärskap i ljuset av erfarenheterna från världskriget. Min arbetshypotes är att hans upplevelser under kriget utgjorde de dominerande erfarenheterna för hans konstnärskap, och jag undersöker hur och på vilket sätt detta gestaltas.

Även denna gång är mina studenters frågor utgångspunkten för mina forskningar om Beuys. Olika diskussioner som jag haft med mina studenter var betydelsefulla för tillkomsten av min förra bok, Joseph Beuys och sökande efter den egentliga livskraften (1995). Den utlösande anledningen till den studien var en exkursion till Louisiana i Humlebæk där ett speciellt verk av Beuys diskuterades ingående.

Skilda frågor i samband med olika undervisningstillfällen har ofta varit utmanande och viktiga för mig och satt mitt analytiska och kritiska sinne på prov och utmanat mig i min professionella lärarroll. Studenternas frågor har ofta tänt min kreativa energi och också fungerat som ett slags vägvisare in mot vad jag uppfattar som väsentliga kärnfrågor. Jag har fortsatt att studera utställningar med Beuys verk också sedan 1994 tillsammans med olika studentgrupper i de fasta samlingarna i Berlin, Hamburg, Mönchengladbach, Kassel och Darmstadt.

Min nya problemformulering har sin egentliga grund i en exkursion med studenter till den fasta utställningen på Hessisches Landesmuseum i Darmstadt, Block Beuys, en utställning som Beuys själv arrangerat. Diskussionen som studenterna initierade utgör själva startpunkten för mina nya forskningar. Problemområdet för min nya studie är Beuys användning av fett och filt som konstnärsmaterial, det var dessa material som speciellt tände studenternas energi.