Decentraliserad stolthet. En etnografisk studie av Pridefestivaler bortom Sveriges storstäder

The Swedish LGBTQ movement has celebrated many legal victories during the last decade. While scholarship is extensive (Rydström, 2011; Sörberg, 2010) most studies focus on the visibility of LGBTQ communities in metropolitan areas. However, the period has also seen an increased visibility of LGBTQ-people in non-metropolitan areas due to the increased amount of Pride events in recent years. In the year 2000, Pride (or similar) events were organized in 3 different locations in Sweden. In 2010 the number of events amounted to 12, and in 2015 Pride events were organized in 47 different locations all over Sweden – from Malmö in the south to Kiruna in the north. During the last three years first time Pride events have been organized in 30 different locations. In other words, Pride, that in the early 2000s was an event mainly organized in the metropolitan areas of Sweden, has of 2016 been organized in more than 50 different locations all around Sweden

The aim of the project is to investigate the politics of belonging (Yuval-Davis, 2006) of LGBTQ Pride events situated in less populated areas in Sweden. The focus lies on the impacts of local Pride events on LGBTQ lives and experiences regarding visibility and recognition. By focusing on the everyday experiences of Pride events outside of metropolitan settings I would like to contribute to the knowledge production on the situated politics of belonging of Pride events in less-populated areas in Sweden.

The ”big city” has featured as a beacon of light in dominant narratives of LGBTQ people’s ”coming out” and the narratives have often featured a spatial movement from ”the rural” to ”the urban” (see Weston, 1994). In dominant (albeit also critically questioned) narratives rural areas are places to escape from, and being queer in the countryside is described as fraught with difficulty.

Research on the everyday lives of rural LGBTQ people challenges the presumed necessity (present in research) of having to move to ”the big city” to come out, and of small cities and rural areas as intolerant and backwards. International research illuminates different strategies and ways of living as an LGBTQ person in different rural areas (Detamore, 2013; Gray, 2009; Gray, Johnson, Gilley, 2016; Kazyak, 2011; 2012; Thomsen, 2014). The relationship between urbanity and LGBTQ identity is increasingly fractured within research, but Pride events tend to mainly feature in research as metropolitan events (for an exception, see Gorman-Murray, Waitt, Gibson, 2008).How can the increase in the amount of Pride events in Sweden be understood? How are local Pride events experienced? Is the narrative of LGBTQ people moving to the ”big city” to escape ”rural” intolerance out-dated and in desperate need of up-dating?
In this project I wish to nuance the understanding of the relationship between Pride events, ”rurality” and LGBTQ lives and identities and contribute to knowledge production on the situation of LGBTQ people in less-populated areas in Sweden.

Research questions
How do LGBTQ-people, and others, experience local Pride events in rural areas where anonymity cannot be guaranteed in the same way as in fx Stockholm?
How are Pride events organized? Who organizes Pride? What role (if any) do civil society organizations play? What role does the local council play? (if any)?
How do sexuality and gender intersect with other axis of power shaping marginalization and exclusion in rural areas? What are the politics of belonging of Pride events?
What stories are told about the event? What kinds of conflicts are identified? How are they understood and acted upon?

De senaste åren har antalet Pridefestivaler i Sverige ökat explosionsartat. De 3 senaste åren har 30 nya Pride startats i Sverige. Från att år 2000 ha organiserats på 3 olika platser genomfördes Pridefestivaler på 47 olika orter 2015. Pride har blivit ett event som nu främst organiseras på platser utanför, snarare än i, storstäderna.
Det här projektet är en etnografisk studie av hbtq-personers (homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera) upplevelser och erfarenheter av Pride utanför Sveriges storstäder. Syftet med projektet är att undersöka lokala Pridefestivalers ”tillhörighetspolitik” med en utgångspunkt i vardagserfarenheter av festivalerna. Fokus ligger på effekterna av Pride på hbtq-personers liv och erfarenheter av synlighet och erkännande. Forskning om hbtq-personers vardagsliv på mindre orter har utmanat förståelsen av landsbygdens intolerans och queera liv som endast möjliga att leva i en storstad. Internationell forskning belyser olika strategier för, och sätt att leva som, hbtq-person på landsbygden. Relationen mellan storstad och hbtq-identitet har i allt högre grad ifrågasatts inom forskningen, men Pride beskrivs fortfarande främst som urbana händelser. Metodologiskt är projektet lokaliserat inom institutionell etnografi och utgångspunkten är hbtq-personers erfarenheter av Pride som vardagsverklighet. Projektet är situerat inom feministisk etnografi där frågor om positionering, makt och representation är centrala under hela forskningsprocessen. Metoden är multi-lokalt fältarbete vid 4 Pridefestivaler inkl. intervjuer med arrangörer/volontärer/andra aktörer, minnesarbete samt deltagande observation. Teoretiskt tar projektet utgångspunkt i Yuval-Davis teorier om tillhörighetspolitik och Ahmeds queerfenomenologiska teorier om plats och identitet.
Projektet bidrar till ny kunskap på fler områden:
1) Utforskandet av hbtq-personers identiteter och liv utanför storstäderna kan bidra till en mer komplex förståelse av hbtq-personers liv och utmana den binära oppositionen mellan den progressiva storstaden och den farliga landsbygden.
2) Projektet erbjuder ett unikt material som fångar röster och erfarenheter från gemenskaper som varit marginella inom både feministisk- och queerteori.
3) Projektet bidrar till studier av tillhörighetspolitik, då Pridefestivaler utgör ett viktigt exempel på ett samtida tillhörighetsprojekt.
4) Då hbtq-personers hälsa är sämre än övriga befolkningens (med högre risk för bl a depression och självmord pga heteronormativitet) är studier av Pridefestivaler utanför storstäderna viktiga inte endast i relation till hbtq-personers hälsa, utan också i relation till framtiden för samhällen utanför Sveriges storstäder.
Under hösten 2015 genomförde jag en pilotstudie som innefattade 2 veckolånga fältarbeten på Pridefestivaler samt deltagande i en konferens som samlade 40 representanter för 25 Pridefestivaler i Sverige. Under 2016 kommer ytterligare 2 fältarbeten à 2 veckor att utföras.
Enligt materialet:
1) kan Pride användas som ett paraply för att fånga och belysa många olika frågor, inte alltid specifikt relaterade till hbtq (funktionsförmåga, avfolkning, självmordsfrekvenser, våld i nära relationer – utifrån ett heterocentrerat perspektiv). Båda Pridefestivalerna hade en intersektionell utgångspunkt, men på mycket olika sätt. En av festivalerna hade en explicit intersektionell profil, med intersektionen av genus och sexualitet som utgångspunkter, medan den andra inkluderade många olika frågor, bland annat transfrågor, men däremot inte frågor som berörde homo- och bisexualitet. Pride organiseras på olika sätt: av en grupp vänner, den lokala RFSL-avdelningen, lokala Prideföreningar, lokala företag och kommunen.
2) är Pridefestivaler tillhörighetsprojekt där binära förståelser av storstad/landsbygd, svensk/invandrare, queer/hetero både undermineras och förstärks. Vikten av lokalförankring för att accepteras som hbtq-person betonades i intervjuerna under ett av fältarbetena, vilket bekräftar tidigare forskning.
3) skapar Pride mening i intervjupersonernas vardagsliv, och inte endast under festivalerna.
4) utgör Stockholm Pride ett disidentifikationsobjekt. Stockholm Pride behåller sin position som referensobjekt i berättelserna om Pride, men erfarenheterna av Pride kommer främst från andra mindre orter.
5) är konflikter i relation till Pride främst kopplade till Prideparaden (säkerhet, tillåtna politiska budskap) och festivalens fokus.