Vad driver semantisk kategorisering? Språk, kultur och ekologi bland Malackahalvöns minoriteter

Projektet undersöker förhållandet mellan språklig betydelse och talares kulturella och naturliga omgivning. Lingvistisk datainsamling fokuserar på en grupp mångskiftande och hotade språkminoriteter på Malackahalvön, som talar språk tillhörande asli-grenen av den austroasiatiska språkfamiljen. Flera semantiska domäner studeras i fyra olika språk: jahai, menriq, lanoh och temiar.

Vad är det som gör att olika språk kategoriserar världen på olika sätt? Beror det på att språk talas i olika kulturer? Spelar talarnas sätt att försörja sig en roll, så att t.ex. bondekulturer organiserar sitt ordförråd annorlunda än kringvandrande jägare-samlare? Eller beror det på att språk talas i olika naturmiljöer, så att skillnader i omgivningen skapar olika kategorisering? Eller på en kombination av dessa faktorer? Dessa frågor är utgångspunkt för detta språkvetenskapliga projekt. Målsättningen är att i detalj kartlägga förhållandet mellan språk, kultur och natur. För att kunna göra detta måste vi noggrant undersöka och jämföra språkliga betydelsesystem i flera språksamhällen som skiljer sig åt vad beträffar kultur, försörjningssystem och omgivning. Projektet studerar därför fyra språk (tillhörande den austroasiatiska språkfamiljen) som talas av kulturellt olikartade och hotade minoriteter i skiftande naturmiljöer på Malackahalvön i Sydöstasien: jahai, menriq, lanoh och temiar. Språken är närbesläktade men tillhör två olika undergrupper: jahai och menriq tillhör en grupp, lanoh och temiar en annan. Jahai, menriq och lanoh talas av kringvandrande jägare-samlare men temiar talas av bofasta bönder. Jahai och temiar talas i bergsmiljöer medan menriq och lanoh talas i låglänta floddalar. Språken erbjuder därför unika möjligheter för ett systematiskt experiment, där vi kan undersöka effekterna av kultur, natur och försörjningssystem på språkliga kategorier.