Det tidiga klosterväsendet och den antika bildningen

Klosterväsendet har spelat en avgörande roll i europeisk historia, inte minst för utbildning och litteratur. Dess framväxt har dock tolkats som ett brott med den antika bildningen. Utifrån nydanande forskningsrön och tidigare obearbetat källmaterial undersöker programmet hur klosterväsendets framväxt snarast måste förstås utifrån senantikens utbildningstraditioner och särskilt dess filosofskolor

Trots att klosterväsendet spelat en avgörande roll för framväxten av europeisk kultur under medeltiden, både i öst och i väst, har dess roll i förmedlingen av det klassiska bildningsarvet inte behandlats ingående av forskningen.

På grund av en koncentration på den senare västliga, latinska traditionen, och förutfattade meningar om en låg bildningsnivån hos de tidiga munkarna i öst, har de avgörande frågorna kring de tidiga grekiskspråkiga klostrens karaktär av skolor liksom sambandet mellan dem och den pagana bildningskulturen aldrig ställts.

Aktuell forskning har visat att undervisning och bildning var av stor betydelse i den tidigaste monastiska traditionen i Egypten och att det finns tydliga samband med det antika skolväsendet, såväl vad gäller retorik som filosofi.

Med fokus på områdena kring Gaza avser programmet att undersöka det tillgängliga källmaterialet utifrån en teori om en betydande samband med det klassiska arvet. Till uppgifterna hör att ge ut tidigare opublicerade grekiska, syriska och arabiska texter ur de i handskrifter bevarade samlingarna av apophthegmata, samt att studera dessa och andra texter ur olika perspektiv och i relation till klassiska utbildningstexter.

Därmed skall ett avgörande bidrag ges till förståelsen av framväxten av kristen tradition och nya perspektiv ges på den kontroversiella frågan om förhållandet mellan antik och kristen kultur.