Projektinformation
Beskrivning
Ovarialcancer är den dödligaste formen av gynekologisk cancer. Omkring 6-700 kvinnor diagnostiseras med ovarialcancer varje år i Sverige, och 10-årsöverlevnaden är endast omkring 50%. Symptomen är ofta diffusa och tumörerna upptäcks oftast då de redan spridit sig i bäckenet.
Det finns flera olika typer av ovarialcancer; 90% av dessa är av epitelialt ursprung. Det finns fem olika huvudtyper av epitelial ovarialcancer: höggradig serös, klarcellig, endometrioid, mucinös och låggradig serös cancer. Den höggradigt serösa cancern är den vanligaste och utgör cirka 70% av
den epiteliala gruppen, medan både klarcelliga och endometrioida tumörer utgör ca 10% vardera.
Höggradig serös ovarialcancer karakteriseras av genomisk instabilitet och har i de flesta fall sitt ursprung i äggledaren, varifrån den sprider sig till äggstockar och i peritoneum. Det finns ett väldokumenterat samband med endometrios, en folksjukdom som drabbar ca 10% av alla kvinnor i fertil ålder, och epitelial ovarialcancer, särskilt klarcellig och endometrioid typ. Kvinnor med endometrios-associerad ovarialcancer diagnostiseras i relativt yngre åldrar, i vissa fall i reproduktiv ålder.
Klarcellig och endometrioid ovarialcancer är mindre välstuderade och det finns fortfarande stora kunskapsluckor avseende cancerns egenskaper, samt risk- och prognostiska faktorer.
Sedan 1980-talet har en kombinationsbehandling med platinumbaserad cytostatika varit standardbehandlingen. God behandlingsrespons ses ofta initialt inom gruppen med höggradig serös ovarialcancer, men många patienter utvecklar dessvärre resistens mot den platinumbaserade behandlingen. Behovet att hitta nya "drug targets" och strategier är stort då prognosen vid platinumresistens är mycket dålig. Immunterapier som idag används framgångsrikt i flera andra tumörtyper har tyvärr inte visat god effekt för patienter med ovarialcancer. Vi behöver lära oss mer om tumörernas immunmikromiljö för att bättre förstå vilka patienter som kan ha nytta av immunterapibehandling och hur immunsystemet påverkar svaret på andra typer av behandlingar.
Prognosen för ovarialcancer är idag inte god och det finns flera områden som är i stort behov av att studeras vidare. Bland dessa områden måste vetskapen om vilka kvinnor som löper högre risk för insjuknande, vilka patient- och kliniska faktorer som är prognostiskt viktiga i riskstratifieringen av
sjukdomarna samt hur tumörlandskapet ser ut så att fler tumörmarkörer identifieras för både diagnostiskt och behandlingssyfte. Ovarialcancer har mycket bättre prognos i tidigare stadier men upptäcks idag oftast i senare stadier. Behovet av tidig detektion är därför stort och kan leda till att
fler kvinnor överlever.
Det finns flera olika typer av ovarialcancer; 90% av dessa är av epitelialt ursprung. Det finns fem olika huvudtyper av epitelial ovarialcancer: höggradig serös, klarcellig, endometrioid, mucinös och låggradig serös cancer. Den höggradigt serösa cancern är den vanligaste och utgör cirka 70% av
den epiteliala gruppen, medan både klarcelliga och endometrioida tumörer utgör ca 10% vardera.
Höggradig serös ovarialcancer karakteriseras av genomisk instabilitet och har i de flesta fall sitt ursprung i äggledaren, varifrån den sprider sig till äggstockar och i peritoneum. Det finns ett väldokumenterat samband med endometrios, en folksjukdom som drabbar ca 10% av alla kvinnor i fertil ålder, och epitelial ovarialcancer, särskilt klarcellig och endometrioid typ. Kvinnor med endometrios-associerad ovarialcancer diagnostiseras i relativt yngre åldrar, i vissa fall i reproduktiv ålder.
Klarcellig och endometrioid ovarialcancer är mindre välstuderade och det finns fortfarande stora kunskapsluckor avseende cancerns egenskaper, samt risk- och prognostiska faktorer.
Sedan 1980-talet har en kombinationsbehandling med platinumbaserad cytostatika varit standardbehandlingen. God behandlingsrespons ses ofta initialt inom gruppen med höggradig serös ovarialcancer, men många patienter utvecklar dessvärre resistens mot den platinumbaserade behandlingen. Behovet att hitta nya "drug targets" och strategier är stort då prognosen vid platinumresistens är mycket dålig. Immunterapier som idag används framgångsrikt i flera andra tumörtyper har tyvärr inte visat god effekt för patienter med ovarialcancer. Vi behöver lära oss mer om tumörernas immunmikromiljö för att bättre förstå vilka patienter som kan ha nytta av immunterapibehandling och hur immunsystemet påverkar svaret på andra typer av behandlingar.
Prognosen för ovarialcancer är idag inte god och det finns flera områden som är i stort behov av att studeras vidare. Bland dessa områden måste vetskapen om vilka kvinnor som löper högre risk för insjuknande, vilka patient- och kliniska faktorer som är prognostiskt viktiga i riskstratifieringen av
sjukdomarna samt hur tumörlandskapet ser ut så att fler tumörmarkörer identifieras för både diagnostiskt och behandlingssyfte. Ovarialcancer har mycket bättre prognos i tidigare stadier men upptäcks idag oftast i senare stadier. Behovet av tidig detektion är därför stort och kan leda till att
fler kvinnor överlever.
| Status | Pågående |
|---|---|
| Gällande start-/slutdatum | 2024/06/01 → 2032/06/01 |
FN:s Globala mål
År 2015 godkände FN:s medlemsstater 17 Globala mål för en hållbar utveckling, utrota fattigdomen, skydda planeten och garantera välstånd för alla. Projektet relaterar till följande Globala mål:
